Låt S styra jämställdhetspolitiken. Foto: Anders Wiklund/TT
Regeringens presskonferenser, där ministrar från både Socialdemokraterna och Miljöpartiet deltar, påminner om vilket skenäktenskap samarbetsregeringen ändå är.
På onsdagen presenterade regeringen sin jämställdhetsstrategi. De socialdemokratiska ministrarna Åsa Regnér och Morgan Johansson talade tydligt om våld mot kvinnor och straffskärpningar för sexualbrott. När Gustav Fridolin, miljöpartistiskt språkrör och utbildningsminister, tog till orda blev det dock mest fluff.
Sveriges största jämställdhetsproblem är hedersförtrycket. Flera föreningar i civilsamhället vittnar om hur unga tjejers liv begränsas. I början av november släppte organisationen Varken hora eller kuvad en undersökning som riktat sig till ungdomar i Stockholmsförorter.
Resultatet är nedslående. Drygt 80 procent av de tillfrågade tjejerna får endast umgås med kvinnliga vänner på fritiden. Nästan 40 procent tillåts inte ha ett förhållande för sina föräldrar och släktingar.
Att det inte längre är tabubelagt att prata om hedersvåld är bra. Däremot är det inte lätt att veta vad man ska göra åt det. Risken är att politiker och myndigheter fastnar i att bara prata om det.
Att regeringen ska göra en ordentlig kartläggning om hedersvåld och -förtryck är ändå bra, eftersom det då går att kräva handling från politiken. Och regeringen verkar ha den ambitionen. Justitieminister Morgan Johanssons idé om straffskärpning för hedersrelaterade brott är rimlig.
Att regeringens feministiska strategi mestadels handlar om konkreta åtgärder mot kvinnovåld och hedersförtryck är bra. När jämställdhet diskuteras hamnar man ofta bland vaga abstraktioner. Men jämlikhet mellan könen är ett för viktigt ämne.
Därför är det märkligt att regeringen tagit med Gustav Fridolin. Visserligen har skolan ett stort ansvar när det kommer till jämställdhet. Men Fridolins förslag handlar mest om att motverka könsstereotypa yrkesval, normkritik på Skolverket och att matematikundervisningen ska präglas av ett feministiskt perspektiv.
I debatten verkar det ibland som att ju fler krångliga begrepp man behärskar, som patriarkat, normkritik, intersektionella perspektiv, genusinkludering, et cetera, desto bättre feminist är man.
Partier som MP och Feministiskt initiativ stoltserar med en akademisk vokabulär och kritiserar liberala feminister och socialdemokrater för att sakna den rätta analysen.
Men egentligen förhåller det sig precis tvärtom. Gustav Fridolins trendord kommer inte att påverka kvinnors liv särskilt. Att ge tjejer som väljer att läsa vård- och omsorgsprogrammet på gymnasiet dåligt samvete för att de utgör ett hinder för jämställdhetspolitiska mål är ingen feministisk satsning.
Socialdemokraterna borde styra jämställdhetspolitiken utan Miljöpartiet. Då ökar nämligen chanserna för att, med Regnérs ord, politiken blir ”relevant och pragmatisk”.
Karin Pihl