FOTO: EVAN VUCCI/AP PHOTO/SCANPIX
Min fråga till kongressen och alla i världssamfundet är: Ska en diktator kunna gasa ihjäl hundratals barn utan att betala för det?
Med sedvalig elegans i retoriken vädjade USA:s president Barack Obama om kongressens stöd för att ge order om ett militärt ingripande i Syrien. Vilket i praktiken innebär att beslutet skjuts upp till åtminstone den 9 september, tills kongressen samlas efter sommarledigheten, vilket i sin tur ger presidenten chansen att söka stöd för ett militärt ingripande under G20-mötet nästa vecka. Bland Amerikas allierade är det bara Frankrike som lovat delta i en militär aktion, Storbritannien, Tyskland med flera Natoländer har redan sagt nej. På hemmaplan har han opinionen emot sig, både bland allmänheten och i kongressen.
Låt oss inte glömma att Syriens diktator Bashar al-Assad i mångt och mycket är en elak en, en despot som pressad mot väggen inte tvekar om att bomba sönder och samman sitt eget land och bedriva ett skoningslöst terrorkrig mot sitt eget folk. Men låt oss inte heller glömma att det syriska inbördeskrig som en gång var ett uppror mot en envåldshärskares brutalitet i dag är en kamp mellan sekter och etniciteter om vilken grupp av syrier som ska styra landet. Vilket i sin tur handlar om vilket inflytande som länder som Saudiarabien, Qatar, Turkiet och Iran kan få i regionen.
Att USA med vapenmakt, med eller utan ett godkännande av FN, med eller utan hjälp från sina allierade, kan störta regimer och ändra historiens gång vet vi. Men vi vet också att när väl bomberna slutat falla har engagemanget och intresset minskat högst betydligt, flera är de länder som mer eller mindre lämnats åt sitt öde, som hamnat i ett politiskt vakuum och civilt kaos i samband med att ett nytt samhälle ska byggas upp.
Barack Obama har med helgens tal till nationen, till världen visat att han menar allvar. Retoriken tyder på att han redan har bestämt sig, att han kommer att ge militären order om att trycka på knappen, med eller utan kongressens medgivande, med eller utan ett godkännande av FN, med eller utan hjälp och stöd från sina allierade. Och skulle han ge order om en militär insats i Syrien, utan kongressens stöd, så befinner han sig i gott sällskap: det gjorde även George Bush den äldre och yngre, Ronald Reagan och Bill Clinton.
Med den utveckling som kriget i Syrien har tagit, där landet blivit skådeplats för en storarabisk maktkamp, är det tveksamt om en amerikansk attack kommer att få några som helst positiva följder. Om inte en sådan kan skapa utrymme för en ny, och förhoppningsvis mer demokratisk, syrisk regim. Då är det bättre att ställa de ansvariga till svars inför brottsmålsdomstolen i Haag.