När ett parti har egen majoritet i kommunfullmäktige, kan det verkligen bli särskilt intressanta diskussioner då, tänkte jag på väg till kommunfullmäktige i veckan. Kanske skulle oppositionspartierna ge upp i talarstolen, då utgången förmodligen på förhand är given. Farhågan skulle visa sig överdriven; det diskuterades engagerat, om högt och lågt, ideologiskt och pragmatiskt. Carina Sundboms C-motion om belysning på cykelvägar, det kostpolitiska programmet och en FP-motion om skolbibliotek debatterades som flitigast.
Vänsterpartiets ledamöter var utan konkurrens de ideologiskt mest rättstrogna. Hans-Eric Wallin inledde med att presentera sin interpellation om vad kommunen bör göra för att säkerställa att företag man upphandlar från inte ägnar sig åt ekonomisk brottslighet och svartanställningar. Sköt all städning i egen regi, är interpellationens yttersta konsekvens, medgav Wallin. Det är ingen vild gissning att listan på vad Vänsterpartiet vill att kommunen ägnar sig åt är oändlig.
När Håkan Lindh (FP) hade presenterat förslaget att öka bemanningen i skolbiblioteken var det Kjell Hanseklints (V) tur att hålla ett brandtal. Det är fel fokus att biblioteken och skollagen anpassar barnen till att så småningom passa in på arbetsmarknaden och kapitalet, löd resonemanget. Som liberal håller man sällan med i dessa knallröda resonemang, med det är roligt att ideologi kommer fram i lokalpolitiken.
I övriga diskussioner var den politiska hemvistelsen inte lika tydlig; kommunalrådet Bert Öhlund (S) påminde om att det inte finns ”särskilda kassakistor” när frågan om ökad belysning av cykelvägar diskuterades. Om kostnaden verkligen var särskilt hög rådde det olika åsikter om, men retoriken är talande. I den rikspolitiska debatten intar vanligtvis de borgerliga politikerna denna ekonomiskt återhållsamma hållning. Med makt kommer som bekant sparsamhet. En centerpartistisk ledamot sa vid ett tillfälle att det verkar som att den politiska S-majoriteten utgår från budgeten och inte ifrån vad som behövs, vilket påminner om en retorik som brukar komma från vänsterpartister.
Kommunens kostpolitiska program ville många ledamöter säga något om. Mellanmjölk och smör engagerar. Och ska kommunen öka andelen ekologiska matvaror till en fjärdedel, eller nöja sig med 10 procent? Efter votering landade fullmäktige på 10 procent.
Sammanträdets applåd, för det kom en sådan i den kostpolitiska diskussionen, fyllde salen när moderaten Henry Andersson berättade att han har lyckats gå ner 20 kilo. Högt och lågt, som sagt.