Maria Lundqvist–Brömster, ordförande för Folkpartiet i Västerbotten, offentliggjorde i helgen att distriktet nominerar Birgitta Ohlsson till partiledarposten. Ohlsson själv kommenterade inte frågan förrän i går, då hon lät meddela att det inte är aktuell för henne nu. Hon har nämligen precis kommit tillbaka från sin andra föräldraledighet, och menar att ”Björklund vill gärna fortsätta och känner stöd”. Notera det sistnämnda. Det kommer att komma en dag då Björklund inte ”känner stöd”.
Björklund säger att han gärna sitter kvar som partiledare över nästa val. Hur troligt är det?
Några saker talar emot: opinionssiffrorna stressar partiet. Diskussionen om vem som blir nästa partiledare har redan puttrat ett tag. Björklund har fått kritik för att ha slarvat bort den fråga som var hans, skolfrågan, och partiet behöver en tydligare inriktning på ett flertal politiska områden. Ohlsson samlar dessutom flest personkryss, långt fler än nuvarande partiledare. Hon är därtill omtyckt utanför borgerliga kretsar.
Men det finns även sådant som talar för att Björklund sitter kvar ett bra tag till: tre av fyra allianspartier leds av kvinnor, vilket gör att kraven på en kvinnlig FP–ledare har tonats ner. Birgitta Ohlsson anses också köra ”sin egen grej” mer än att vara en lojal lagspelare.
Medan Centerpartiets Annie Lööf nämner borgerligheten och Alliansen i var och varannan mening, sprider Ohlsson twittercitat som raljerar över att Kristdemokraterna ännu debatterar homoadoptioner.
TT:s politiske reporter Owe Nilsson har också en poäng när han påpekar: ”Bilden utifrån tycks vara: Om bara Birgitta Ohlsson vill, så blir det hon. Stort missförstånd.” För att ha en chans krävs det ett starkt stöd i partidistrikten. Och den som likt Ohlsson har många vänner, brukar också ha många fiender.
Så vilka är alternativen? Tidigare jämställdhetsminister Maria Arnholm saknar politisk udd, och tidigare integrationsminister Erik Ullenhag imponerade inte som minister. EU–kommissionär Cecilia Malmström må vara populär internt men det är svårt att se hur hennes kärlek till Europa ska smitta av sig på väljarna.
På längre sikt kommer fler namn att ha mognat, men ska partiet stå och stampa till nästa mandatperiod? Få folkpartister lär på allvar tro att Björklund kommer att göra succé i valet 2018, även om distrikten ännu sitter lugnt i båten.
För ett parti med runt fyra procent i väljarstöd är det vinna eller försvinna som gäller. Med Ohlsson får FP åtminstone en chans.
