Riskerar Liberalerna att bli lurade av regeringen?
Äta bör man, annars dör man.
Andas behöver man också göra.
Samhället måste vara generöst mot de allra svagaste. Till den kategorin hör de mycket funktionsnedsatta barnen, de som behöver hjälp med i princip allting. Som andning och sondmatning.
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, i dagligt tal LSS-lagen, infördes 1994. Det var på den tiden när folkpartisten Bengt Westerberg var socialminister i regeringen Bildt 1991–1994. Lagen präglades av generositet och humanism. Vilket också gjorde den dyr. LSS tillhör statsbudgetens stora enskilda poster.
I takt med att kostnaderna ökade intensifierades arbetet med att få ner dessa. Inskränkningar följdes av begränsningar och nya inskränkningar. Det arbetet påbörjades redan under den förra Moderatledda regeringen. De stod bredvid, tittade på, gjorde ingenting när Försäkringskassan tolkade regler allt striktare och hårdare.
Men värre skulle det bli …
Sverige fick en socialdemokratiskt ledd regering. Ett parti som pratar sig hest om solidaritet, medmänsklighet och om att värna samhällets svaga. Nu skulle det väl bli bättre. Det blev det inte. De stod också bredvid, tittade på, gjorde ingenting när Försäkringskassan tolkade regler allt striktare och hårdare. Färre fick assistans.
SVT har i ett antal gripande och uppmärksammade inslag berättat om den hjärtsjuka tvååringen Matilda, som trots behov har nekats personlig assistans. De har även träffat Selma som saknar förmågan att svälja och behöver övervakning dygnet runt, något som hon nekades.
Hur barn med grava funktionsnedsättningar behandlats av både röda och blåa regeringar är ingenting annat än en skandal, en skam för ett välfärdsland som Sverige.
Liberalerna har profilerat sig i LSS-frågan. Med rätta. Tagit strid mot begränsningar och inskränkningar. Kritiseras Socialdemokraterna för hur de hanterat frågan. Att assistansen ska återupprättas var ett av partiets viktigaste krav för att kunna ställa sig bakom Januariavtalet.
I punkt 64 står det: ”Alla som har rätt till stöd ska få det. Rätt till assistans för egenvård, inklusive andning och sondmatning, ska återställas.”
Det låter ju som en bra start …
Som blev än bättre när regeringen häromdagen skickade ut ett lagförslag på remiss. Regeringen vill att samtliga hjälpmoment vid andning och sondmatning ska vara assistansgrundande.
Det jublas på Liberalernas officiella Facebook-konto: ”Socialdemokraternas angrepp på LSS har resulterat i katastrof. Men nu har Liberalerna tvingat dem till stora eftergifter, när LSS återställs … Liberalerna vill se ny assistans – med valfrihet och självbestämmande som ledord. Vi kommer ägna all kraft för att leverera detta. Vi ger oss inte!”
Det låter ju som en bra fortsättning …
Men frågan är om det är så bra. Organisationer som Funktionsrätt Sverige och Stil (Stiftarna av Independent Living i Sverige) har lusläst lagförslaget och låter sig inte imponeras. Elisabeth Wallenius, ordförande Funktionsrätt Sverige: ”Förslagen till ny lagtext cementerar den nuvarande restriktiva tillämpningen”. Jonas Fransson, ordförande Stil: ”Det låter som ett steg i rätt riktning, men i själva verket kommer rätten till assistans att försvagas.”
Samtidigt lovar och försäkrar socialminister Lena Hallengren (S) att det ska bli bättre, att regeringen inte har några dolda avsikter.
Det här är en fråga som Liberalerna uppenbarligen inte kan släppa, ännu, som noga behöver fortsätta bevakas. Frågan är om Liberalerna riskerar att bli lurade.