Så hände det. Sverige har blivit utsatt för ett terrordåd, som bragt fyra personer om livet och skadat ett tiotal. Attentatets karaktär känns igen från dåd i Nice, Berlin och London. En gärningsman kapade en lastbil och mejade ner människor längs Drottninggatan i Stockholm, för att slutligen krascha bilen i Åhlénsbyggnaden. Polisen har gripit en uzbekisk man, som på sannolika skäl är misstänkt, och flera andra som förmodas ha koppling till brottet.
Händelseförloppet precis efter skapade kaos. Riksdagshuset och slottet spärrades av och hela tunnelbanesystemet stängdes ned. Men polisen, som haft en terrorövning så sent som tidigare i veckan, skötte sitt arbete bra och effektivt.
Egentligen var det bara en tidsfråga. Under de senaste åren har islamistiska terrordåd blivit något av en verklighet i Europa. Ändå är det overkligt att det händer här, i Sverige. Visserligen har Drottninggatan blivit utsatt för ett terrordåd förut – men det misslyckades, och bara gärningsmannen själv dog. Den här gången dödades oskyldiga.
Terrordådet är ett smärtsamt tecken på att Sverige inte är en isolerad del av världen. Vi är lika utsatta för islamismens hot som andra länder. Sverige har flest IS-resenärer per capita näst efter Belgien, och det är uppenbart att dessa utgör ett säkerhetshot när de kommer tillbaka. Vi måste agera därefter.
Det går aldrig att till hundra procent vara skyddad mot terror, men genom ett proaktivt arbete kan man åtminstone minska riskerna. Många hävdar att vi inte ska låta terroristerna vinna, utan fortsätta att leva våra liv som vanligt. Och det är helt sant. Men det räcker inte med att prisa öppenhet och mod. För att minska attacker likt denna behövs konkreta förändringar i Sveriges terrorbekämpning. För vår frihet är ytterst beroende av vår förmåga att försvara densamma – med hårdhandskarna, om det krävs.
Regeringen tittar nu på vägar framåt och i februari tillsattes en utredning som ska undersöka lagstiftningen. Förhoppningsvis blir slutsatsen den enda rimliga: Hårdare tag behövs.
Ett stort problem är att det är svårt att döma återresande IS-krigare, eftersom bevisningen är svår. Därför bör Sverige göra som Norge och förbjuda även samröre med extremistorganisationer. Om man kan döma återvändande jihadister så snart som möjligt efter att de har satt sin fot på Arlanda minskar man risken för attentat här i Sverige.
Att IS skickar sympatisörer med asylströmmarna är sedan länge känt. I den mån det går bör Sverige, enligt kanadensisk modell, kontrollera asylsökandes bakgrund. Staten måste också i möjligaste mån se till att asylsökande som fått avslag inte går under jorden.
Dessutom bör Säpo ges möjlighet att beställa signalspaning från FRA även om det pågår en förundersökning. I dag är det inte tillåtet.
Vi kan inte låtsas som att säkerhetsläget är detsamma som innan IS etablerade sig i Europa. I kampen mot terrorismen måste vi göra allt vi kan. Det fria, fredliga samhället måste försvaras.
Karin Pihl