STOCKHOLM 20090604 VÂrdcentral i Flemingsberg i Huddinge Foto: Henrik Montgomery / SCANPIX Kod: 10160
Att vara sjuk är att vara svag. Den som mår dåligt har inte ork att strida för sin rätt till bra vård. Därför måste samhället garantera att hon får vad hon behöver.
Det sker inte genom de privatiseringar och valfrihetsreformer som innebär en splittrad vård med ett smorgasbordav alternativ där de dåliga antas gallras bort av sig själva. Enligt Myndigheten för vårdanalys har detta system främst gynnat höginkomsttagare och högutbildade.
Det sker inte heller genom socialdemokratiskt valfläsk om vårdkontrakt och helt köfri vård, vilket betyder att alla kommer att få vänta lika kort – eller i praktiken lika länge – oavsett om det gäller lite halsont eller en allvarlig åkomma.
Inte sker det genom det kristdemokratiska projektet ”Hälsa för mig” som satsar på ett journalsystem för patienter som vill kunna hänga med i sin egen vård, samtidigt som vårdapparatens egna system är uråldriga och var tredje läkare, enligt Myndigheten för vårdanalys, ofta eller mycket ofta lägger onödig tid på administration.
Och det sker inte genom avregleringen av apoteken, eftersom den har inneburit ett minskat sortiment där det är svårare att få rätt medicin vid första besöket, också detta enligt Myndigheten för vårdanalys.
Vård är helt enkelt något alldeles för grundläggande för att politiker ska tillåtas leka affär med den. En fri marknad är en jättebra idé när det handlar om saker och tjänster; om tvättmedel och hårvårdsprodukter och datasupport och semesterresor. Inte när det handlar om människors hälsa.
Vinster i välfärden är egentligen inte dåligt per definition, för nog måste vårdinrättningarna tillåtas skapa en buffert. Det är helt i sin ordning. Men vinsterna de gör ska självklart återinvesteras i verksamheten, skattepengar får inte stoppas i privata fickor.
Vi behöver en vård där den människa som är sjuk får bra hjälp, utan att behöva sätta sig in i ett marknadsutbud och välja rätt. Där vårdinrättningarna kan vara mer effektiva med sina resurser; där personalen tillåts prioritera bort förkylningar, och där läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och biträden arbetar med att behandla patienter, och medicinska sekreterare arbetar med administration. Där det finns ett modernt, gemensamt journalsystem för alla enheter. Där folk kan hämta ut sina mediciner genast, oavsett var de bor.
När ska vallöftena börja handla om detta?