”Jag saknar Fredrik Reinfeldt.”
Det har man gång på gång kunnat höra under hösten, inte minst från människor som normalt sett inte har mycket till övers för moderater.
Det är en aning lustigt att Reinfeldt i sitt eftermäle kommit att framstå som en flyktingaktivist, snarare än som den politiker som på allvar bröt socialdemokratins dominans. Det gäller både bland dem som saknar honom, och dem som överlag är nöjda med Moderaterna nya restriktiva linje i asylpolitiken.
Många har beskrivit skiftet i migrationspolitikensom ett brott med Reinfeldt, vilket på ett plan är riktigt. Kursomläggningen bygger dock på samma lärdom som låg till grund för de nya Moderaterna: partier blir inte framgångsrika genom att konsekvent hävda att väljarna har fel.
För Reinfeldt handlade det om insikten att Moderaterna inte skulle kunna vinna val så länge partiet sågs som motståndare till den välfärdsstat de flesta svenskar gillar. För Anna Kinberg Batra handlar det om att anpassa partiet till en situation där invandringsfrågan blivit den överlägset viktigaste för väljarna, samtidigt som alltfler ifrågasätter migrationspolitikens historiska utformning.
Moderaterna har fått hård kritik, inte minst från jurister, för idén om att kunna direktavvisa flyktingar vid gränsen – ett förslag som beskrivits som att lägga sig så nära Sverigedemokraterna det går utan att bli sverigedemokrater.
Trots den hårda linjen i flyktingkrisen, talar det mesta för att Moderaterna kan bli en viktig kraft i frågan om hur Sverige långsiktigt ska kunna vara ett land där människor kan skaffa sig ett bättre liv. För de grundläggande värderingarna hos ledande moderater har naturligtvis inte förändrats.
Att Sverige är och kommer att vara ett samhälle där människor från olika delar av världen lever sida vid sida, och att det i grunden är positivt, är fortfarande den självklara utgångspunkten. Men här finns också en avgörande insikt om att en framgångsrik liberal migrationspolitik måste bygga på människors möjligheter att snabbt kunna skaffa sig en egen försörjning.
Anna Kinberg Batras jultalpå onsdagen kretsade kring hur skolan kan bidra till detta, bland annat genom stärkta kunskapskrav och möjligheterna för nyanlända att kombinera introduktion i svenska med yrkesintroduktion.
När M-ledaren i talet beskrev hur ”svenska elever måste anstränga sig mer” lät hon stundtals som om hon var med i det parti som fram tills nyligen kallade sig Folkpartiet.
Det är kanske mer passande än vad man kan tro. Moderaternas dröm är att bli som brittiska Tories eller tyska CDU, det vill säga ett brett parti som både klarar av att kontrollera det politiska mittfältet och som försöker hålla rent högerut. En typ av folkparti som Liberalerna aldrig varit.
CDU och Tories är partier som byggt sina framgångar på att vara i takt med väljarna. Några kanske skulle avfärda det som makthunger. Men för den som vill kunna förverkliga sin politik är det en god egenskap.
Svend Dahl
