FOTO: ERIK HOLMSTEDT/SCANPIX
Det är väldigt intressant att så här, lite på avstånd, följa debatten kring den nya bron över älven och försöken att samla ihop tillräckligt många namn för att få folkomrösta om densamma. Fundera lite kring alla de mer eller mindre konspiratoriska teorier som framförs och hur svårt de i Skellefteå styrande Socialdemokraterna – det enda parti i fullmäktige som säger ja till bron – tycks ha att handskas med ett demokratiskt initiativ som de själva inte har varit med och format.
Jörgen Eriksson från Intressegruppen Centrumbron och kommunfullmäktiges ordförande Ann-Christin Westerlund (S) hade ett intressant meningsutbyte på insändarplats för någon vecka sedan. Så här skriver bland annat Westerlund: ”Kommunala folkomröstningar är rådgivande enligt lagen. Det är upp till kommunfullmäktige att väga samman olika faktorer i viktiga frågor, som till exempel den om centrumbron. Resultatet av en folkomröstning kommer inte att ignoreras, men det kan inte utgöra hela grunden för planeringen av det framtida Skellefteå.”
Lek med tanken att det blir en folkomröstning, och lek med tanken att det i den blir ett nej till en ny bro. Då ska resultatet av folkomröstningen inte ignoreras, samtidigt som det inte kan utgöra hela grunden för planeringen av det framtida Skellefteå, samtidigt som det redan finns ett demokratiskt fattat beslut om att bron ska byggas. Vad är det som egentligen gäller då, bro eller inte?
Det finns ett intressant sidospår (eller är det huvudspåret) i diskussionerna kring en folkomröstning om bron eller inte. Och det är att Skellefteå som stad håller på att förändras, det pågår ett generationsskifte i det tysta, yngre flyttar tillbaka, en generation som vill vara med och påverka, som inte nöjer sig med att gå till valurnan vart fjärde år. Försöken att samla ihop tillräckligt många namn för att folkomrösta om bron är mer än någonting annat ett utslag av en förändrad syn på demokrati och möjligheter till inflytande. Det är någonting som alla politiska partier – majoriteten, men även minoriteten – har att förhålla sig till. Tydligt är att det i alla frågor inte räcker med de ”tidiga medborgardialoger” i viktiga frågor som Socialdemokraterna valt att satsa på.
Sedan går det alltid att diskutera nyttan av kommunala folkomröstningar, nu när de bara är rådgivande. Av sju genomförda folkomröstningar så har politikerna inte brytt sig i fem av fallen. Hur folkomröstningar ska passa in och värderas i en representativ demokrati som den svenska är en fråga som tål att fundera en del kring. En annan fråga som många säkerligen också funderar över är om det blir en folkomröstning och det blir ett nej till bron vad S i Skellefteå då tänker göra.