Valet till Europaparlamentet ska ses som folkets betyg på hur unionen klarat av att hantera den ekonomiska krisen och arbetslösheten.
Betyget blev underkänt, ett rungande underkänt. Många partier med makten att bestämma har fått mycket stryk i många länder, höger- och vänsterextrema partier har firat stora framgångar. Europa har blivit brunare; främlingsfientliga Nationella fronten blir största franska parti, likaså främlingsfientliga Dansk folkeparti blir största partiet i Danmark, nynazistiska Gyllene gryning går framåt och i Tyskland ser det ut som extremistpartiet NPD – som många kallar nynazistiskt – får ett mandat i parlamentet.
Populismen frodas, både till höger och till vänster, men ändå inte lika mycket som opinionsmätningarna ville göra gällande, de EU-kritiska och främlingsfientliga partierna gick aningen sämre än väntat i flera länder.
I Sverige backade Folkpartiet, Moderaterna, Piratpartiet och Socialdemokraterna medan Centerpartiet, Feministiskt initiativ, Kristdemokraterna, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet gick framåt. Feministiskt initiativ och Sverigedemokraterna väljs in i Europaparlamentet. Miljöpartiet blir näst största parti med sina drygt 17 procent. Partiet med Isabella Lövin i spetsen har gjort en enastående valrörelse.
Ett EU-val är ett EU-val, och ett riksdagsval är ett riksdagsval, frågorna som väljarna har att ta ställning till ser annorlunda ut, ändå går det att dra lite slutsatser. Valets stora förlorare är den borgerliga alliansen. De fick bara 33,8 procent av rösterna, det är bara drygt tre procent mer än vad Moderaterna ensamt fick vid riksdagsvalet 2010. Den rödgröna vänsteroppositionen får tillsammans med Feministiskt initiativ 55,9 procent.
Moderaterna försökte sjunga frihandelns lov och dess betydelse för Europas ekonomiska tillväxt. Socialdemokraterna stämde inte in i den kören utan valde i stället att lovsjunga ett socialt protokoll för Europas alla löntagare. Inget av Sveriges två maktbärande partier lyckades särskilt väl, och då har man varit snäll. Tydligt är att ett stort antal väljare sökt sig till partier med klara och tydliga profilfrågor. Det vill säga Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ.
Det går att dra många slutsatser av valet till Europaparlamentet, nationellt och internationellt, men den tyngst vägande känslan är att Europa är på väg åt fel håll. Det är de etablerade partierna oförmåga att framkalla strimmor av hopp som ligger bakom missnöjespartiernas framgångar.
Fotnot: Texten bygger på vallokalsundersökningar, alltså på preliminära siffror.