Flyget har fått ett oproportionerligt stort ansvar för klimatkrisen. Vårt avlånga land behöver fortsatta flygkommunikationer.
Har flyget någon framtid i ett av Europas mest avlånga länder?
Hur ser det ut för flygtransporterna till och från Skellefteå?
Med anledning av den oroväckande trenden, med ett kraftigt minskat flygande till och från Skellefteå, anordnade Skellefteå kommun nyligen ett morgonmöte om vikten av ett fungerande inrikesflyg. På gästlistan: SAS.
Siffrorna från Transportstyrelsen talar sitt tydliga språk. Under andra kvartalet 2019 minskade antalet passagerare med närmare 37 procent jämfört med samma period förra året. 73 722 passagerare kontra 116 497.
Tappet för Skellefteå är inte unikt. Men det har, förutom SAS-strejken, en lokal förklaring: Norwegians beslut att sluta trafikera linjen Skellefteå–Arlanda.
Samtliga svenska inrikesstationer ser ett minskat flygande. Det enda området som ser tillväxt är utrikesflygningarna.
Den bakomliggande orsaken till det minskade passagerarantalet stavas, förutom nämnda strejk, flygskam och flygskatt.
Det förstnämnda är en olycklig konsekvens av ett högst nödvändigt fokus på klimatkrisen och den gröna omställningen. Tyvärr har ett osunt stort fokus lagts på ett transportsätt som står för en väldigt liten del av de globala koldioxidutsläppen, cirka fyra procent. Att göra flyget till den stora klimatboven är att göra klimatfrågan en björntjänst.
Men om flygskammen är en kulturell konsekvens av en viktig samhällsdebatt är den trubbiga flygskatten en destruktiv politisk konstruktion.
I avsaknad av en grön skatteväxling syftar avgiften inte till att öka omställningen – utan endast minska flygandet. Pålagan borde gå till omställning och utveckling av svenskt flyg, eller till finansiering av ökad biobränsleproduktion som kan sänka drivmedelskostnaderna och därmed snabba på infasningen av hållbart flygbränsle.
I stället för att avveckla det svenska inrikesflyget borde det politiska fokuset ligga på utveckling och förberedelse inför nästa generations gröna flygtransporter. Glesbygdsflygplatserna borde stå i fokus för infasningen av morgondagens elflyg och biobränsle, som dessutom kan tillverkas nära många av flygplatserna i det skogrika inlandet.
Det är inte omöjligt att vi framöver får se flygplatser i glesbygd med egen biobränsletillverkning som gör bränsleproduktionen både närproducerad och extremt hållbar med minimala transporter.
Stunden närmar sig för Socialdemokraterna som snart måste sätta ner foten om flygets betydelse för landets kommunikationer och näringsliv.
I Sverige har vi i dag ingen framtidsinriktad flygpolitik, utan en avvecklingsinriktad transportpolitik, som slår hårt mot stora delar av Sverige.
Skellefteå kommer att ha en gyllene position de kommande åren för att kunna stå pall mot regeringens ointresse för flygets framtid. Den kraftiga utbyggnaden till följd av Northvolts etablering kommer att medföra ett stabilt underlag för fortsatt flygkommunikation. Det finns många andra orter i landet som inte har samma guldsits.
Om regeringen fortsätter sin medvetna attack på effektiva flygtransporter för glesbygden riskerar det minskade flygandet att leda till indragna linjer och avskaffade kommunikationer.
Det priset blir högt inte bara i reda pengar. Ojämlikheten riskerar i förlängningen att urholka demokratin.
Alla måste kunna ta sig till och från glesbygden – även med flyg.
Csaba Bene Perlenberg