Väljarna vill ha dem, men är de beredda? Foto: Yvonne Åsell/SvD/TT
Helgen bjöd på en ny bottennotering för Socialdemokraterna.
23,2 procent i opinionen är, som Sifos Toivo Sjörén konstaterar, inte ens Juholtsiffror, utan en helt ny nivå ( Svenska Dagbladet 24/1 2016). Samtidigt beskrev tidskriften Fokus hur Moderaterna, som blev största parti i mätningen, planerar att väcka misstroendeförklaring mot statsråd som inte följt riksdagens tillkännagivanden ( Fokus 22/1 2016).
Bland borgerliga väljare finns en rimlig önskan att allianspartierna ska ta vara på sin parlamentariska position, och antingen tvinga bort den rödgröna regeringen eller förmå den att gå med på långtgående eftergifter. Ju bättre Alliansens opinionssiffror blir, desto större blir pressen på M-ledningen att agera.
Ett försök att avsätta regeringen förutsätter dock att fem frågetecken rätas ut:
- Är allianspartierna beredda att möta väljarna efter bara två år i regeringsställning?
Oavsett hur man agerar kommer man att behöva möta väljarna i september 2018. Risken är med andra ord att en regering som bildas i år blir kortvarig, och inte hinner göra politiska avtryck.
- Går det att bilda en stabil regering genom att förlita sig på Sverigedemokraternas stöd?
Detoxifieringen av SD går snabbt, driven både av omläggningen av svensk migrationspolitik och av att partiet blivit en del av den politiska vardagen. Men utöver partiets bruna ursprung, som är en källa till obehag, är SD än så länge även opålitliga. Så sent som i oktober kallade de till presskonferens och dömde ut den parlamentariska vägen för att nå inflytande. Att räkna in SD i ett regeringsunderlag kan bädda för återkommande regeringskriser.
- Hur samspelt är Alliansen?
Centerpartiet avviker med sin liberala migrationspolitik både från övriga allianspartier och från riksdagsmajoriteten. När den politiska debatten i allt större utsträckning kommer att handla om integration, reformer på arbetsmarknaden och ändrad välfärdspolitik, minskar dock skillnaderna. Samtidigt finns det inom Alliansen många som önskar en liberal migrationspolitik. Det är en grupp som kommer att tvingas rangordna sina preferenser. Är de beredda att omöjliggöra en borgerlig regering på grund av en önskan om generösare asylpolitik? För de allra flesta lär svaret på den frågan vara nej.
- Vad vill Alliansen egentligen?
Allianspartierna befinner sig i dag långtifrån att ha ett positivt framtidsinriktat program av det slag som man vann valet 2006 på, och utan ett sådant riskerar besvikelsen snabbt att infinna sig bland väljarna. Att vara emot de rödgröna räcker inte.
- Vad vill Jan Björklund och Annie Lööf?
M kontrollerar inte regeringsfrågan på egen hand. Liberalerna och Centerpartiet har möjligheten att i stället bryta blockpolitiken och skaffa sig politiskt inflytande den vägen. I praktiken är det därför Björklund och Lööf som sitter inne med svaret på frågan om hur Sverige ska regeras. Utan ett tydligt besked från dem kan Anna Kinberg Batra inte agera.
Svend Dahl