Skellefteå har förvisso ingen stadspark värd namnet, men väl ett parkliknande område benämnt Nordanå.
För att travestera på konstnären Albert Engströms ”Kräftor kräver dessa drycker” kan man väl få konstatera att en park värd namnet kräver en fågeldamm och att en fågeldamm värd namnet kräver fåglar av allehanda slag.
Fåglar som kan matas med medhavda brödsmulor av gammal såväl som av ung.
Nu har tamfåglarna i Skellefteås parker blivit en budgetfråga, precis som de i Burträsk och Jörn har blivit det.
Tekniska kontoret måste spara och då vet varken kommunen eller fåglarna själva vilket öde som väntar dem i höst. Vill det sig riktigt illa kan kommuninvånarna bli x antal tamfåglar fattigare medan kommunen som sådan blir 80 000 kronor rikare.
Det fina i kråksången (ursäkta det usla skämtet) är att tekniska nämndens ordförande Ola Burström (S) helst av allt vill hitta en annan läsning. Det är det nog många som hoppas på att han ska göra det, hitta en annan lösning vill säga, inte minst alla de barnfamiljer vars telningar gillar att mata ”ankorna”. (MB)