FOTO: JONAS EKSTRÖMER/TT
Om det är folkomröstningen om Centrumbron eller valet till Europaparlamentet som drar är svårt att veta, men faktum är att intresset för att förtidsrösta här i Skellefteå har varit ”anmärkningsvärt högt”, som Nina Bergsten på valkansliet uttrycket det (Norran 2014-05-13).
Det är vid det här laget nästan 20 år sedan Sverige gick med i EU. En knapp, men klar majoritet av svenska folket sa 1994 ja i en folkomröstning. Olyckskorparna kraxade i kör, apokalypsen var nära, EU-medlemskapet skulle innebära slutet, om inte på världen, så i varje fall för Sverige.
Men hur blev det? Den frågan har de båda nationalekonomerna Fredrik Erixon och Stefan Fölster försökt att besvara i boken ”Vad har EU gjort för Sverige – och vad har Sverige gjort för EU?”, som presenterades av Reforminstitutet och tankesmedjan ECIPE för en tid sedan.
Svaret är, kanske lite förvånande, att EU gjort mycket för Sverige, att medlemskapet gjort landet både gott och rikare. Men det är en bild som knappt lyfts fram i den pågående valrörelsen där partierna hellre pratar om brister än fördelar. Det är väl bara Folkpartiet – landets mest EU-vänliga parti – som i princip bara har gott att säga om EU. Deras valaffischer med ”Ja till Europa” som genomgående budskap minner inte så lite om ja-kampanjens ”Det är roligare att säga ja”.
Men ska man säga ja till Europa måste man också veta vad man säger ja till. Fredrik Erixon och Stefan Fölster menar i sin bok att ”medlemskapet varit bra för låginkomsttagare, miljö och välfärd medan det inneburit en hårdare press på företagen” (DN Debatt 2014-04-26). Reallönerna har stigit med 44 procent, livsmedelspriserna har sjunkit med ungefär 20 procent jämfört med andra priser och hamnat på en mer europeisk nivå. Det är alltså vanliga löntagare som tjänat mest på EU-medlemskapet, inte näringslivet.
Bilden av EU behöver onekligen nyanseras och finjusteras. Här i norr har sinnebilden för Bryssel blivit en igenbommad affär någonstans på landsbygden. En annan lika verklig bild är möjligheten för entreprenörer och fabrikörer på samma landsbygd att nå världens största frihandelszon, EU:s inre marknad med 500 miljoner invånare.
Många trodde sig veta hur det skulle bli när Sverige sa ja till EU, det skulle gå åt skogen. Verkligheten blev en annan, i varje fall om man får tro Reforminstitutets slutsatser. Samtidigt står EU inför många utmaningar i ett Europa där främlingsfientlighet, rasism och demokratiskt tveksamma vänsterpartier växer sig starkare. Att säga ja till Europa är ett skäl för att gå och rösta, att säga nej till främlingsfientlighet ett annat.