I UR:s Sverige sviker följer vi 16 unga som blivit svikna av vuxenvärlden. Möt bland andra Nasser, Hamse, Bavi, Sebastian, Hannah, Marcus, Daqi, Paméla, Felizya, Kevin, Sonny och Karen. © Foto: Mattias Bardå/UR. Får endast användas i samband med denna serie.
Det är hösten 1938. Författaren och journalisten Ludvig ”Lubbe” Nordström ger sig ut på en resa genom Sverige, från Skåne i söder till Norrbotten i norr. Han berättar om vad han ser, skildrar problem med trångboddhet och bristande hygien, ett slags husesyn i folkhemmet. Begreppet ”Lort-Sverige” var fött.
”Lubbe” Nordström beskrev ett Sverige som många inte ville se, som andra ifrågasatte om det överhuvudtaget existerade. Tidningen Skånska Dagbladet samlade till exempel in namnunderskrifter i protest mot den bild som Nordström gav av förhållandena i de skånska statarlängorna.
Det är våren 2014. UR har i en mycket sevärd dokumentärserie – som finns på urplay.se – berättat om några av alla de ungdomar som riskerar att hamna utanför, som nästan är predestinerade att fasta i ett livslångt utanförskap. Sexton berättelser från en skola som tycks ha glömt bort att man faktiskt har ett kompensatoriskt uppdrag, det vill säga att bakgrundsfaktorer som till exempel invandrarbakgrund, utbildningsnivå i hemmet och kön i så stor utsträckning som möjligt ska kompenseras. Trots att alla, enligt skollagen, har rätt till denna hjälp fick 12,4 procent av Sveriges nior inte gymnasiebehörighet förra året.
Det handlar om ungdomar som halkat efter och som inte får den hjälp de har rätt till för att komma ifatt. Det handlar om ungdomar från studieovana hem, om ungdomar med neuropsykiatriska diagnoser, om ungdomar som mobbas, som redan från första klass hamnat i utanförskap. Om ungdomar som vuxenvärlden sviker.
Utbildningsminister Jan Björklund (FP) och Ibrahim Baylan, socialdemokraternas skolpolitiska talesperson, har tagit sig upp på varsin piedestal för att ropa ut sina teser om skolan. Och se där, nu har även Gustav Fridolin (MP) och Jonas Sjöstedt (V) gett sig in i skolleken.
Det är friskolornas fel. Nej, det är det visst inte.
Det är läxhjälpens fel. Nej, det är det visst inte.
Det är vinsternas fel. Nej, det är det visst inte.
Det är betygens fel. Nej, det är det visst inte.
Skoldebatten har blivit så ideologiskt laddad att politikerna stundtals tycks glömma bort vad det hela handlar om: att ge alla samma chans, oavsett bakgrund, att se till att det finns substans bakom allt vackert tal om kunskapsnationen Sverige. Förvisso är det lättare att diskutera friskolor, vinster i välfärden, avdragsgill läxhjälp och betyg än att resonera kring hur den kompensatoriska skolan ska ges de verktyg som behövs för att kunna uppfylla skollagens alla vackra intentioner, men hur många ungdomar på glid blir hjälpta av det.
Alla elever måste ges en fair chans att lyckas.