Äntligen behagade högsommarvärmen att infinna sig.
Kvicksilvret befann sig fortfarande en bra bit över 20-gradersstrecket när Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin klev upp i talarstolen i Almedalen.
Kanske kan man se en viss symbolik i att det var på årets hittills varmaste dag som MP tog Visby i besittning. Efter att länge ha befunnit sig ute i den politiska kylan tog partiet i höstas klivet in i Rosenbad. Men hur varmt och skönt det egentligen är att vara miljöpartist i regeringskansliet råder det delade meningar om. Ryktet förtäljer att regeringssamarbetet skaver i kanterna.
Medan många partiledare beskriver Sverige i mörka, hotfulla ordalag var det en ljus och hoppingivande bild som Gustav Fridolin målade upp. Han talade om landet som inte är lagom, som är bra, men som vet att det kan bli så mycket bättre. Han berömde både förre statsministern Fredrik Reinfeldt (M) och den nuvarande Centerledaren Annie Lööf för att de stått upp för en generös och välkomnande migrationspolitik.
De fula påhoppen på sina politiska motståndare valde han också bort, även om han hade kunnat gå hårt åt förre skolministern Jan Björklund (FP) i det inledande avsnittet om skolpolitiken. Han hade också kunnat gå hårt åt Sverigedemokraterna när han talade om migrationspolitiken.
Men han lät bli. I stället berättade Fridolin vad Miljöpartiet vill göra och hur det kan göras. Ur den aspekten var det ett ovanligt tal, men å andra sidan blev det så mycket intressantare nu när partiets politik hamnade i centrum.
Gustav Fridolin valde att fokusera på tre av Miljöpartiets kärnideologiska frågor: skolan, miljön och migrationen.
Skolverket har fått i uppdrag att ta fram ett system så att statsbidrag kan riktas till de skolor som har störst behov. Självklart ska det satsas på de resurssvaga eleverna, samtidigt som de toppresterande inte får glömmas bort. En jämlikare skola får inte vara synonymt med en skola som siktar på att alla elever ska stöpas i en och samma form.
Det här var heller inte de stora reformernas tal. Det är i stället de många små stegen som ska göra den svenska skolan bättre och som ska visa att det går att ställa om ett högt stående samhälle inom de ramar som naturen medger.
Gustav Fridolin bjöd varken på något sakpolitiskt smörgåsbord, eller påhopp på någon av sina politiska motståndare. I stället bjöd han på tre kvart miljöpartistisk politik och dito visioner. Han valde ett ovanligt sätt att förhålla sig till politiken, men ett trevligt och trivsamt sådant. Även för den som aldrig kommer att bli miljöpartist.