Foto: Henrik Montgomery/TT.
Mycket kan sägas om Decemberöverenskommelsen, DÖ.
I helgen ska Kristdemokraterna säga sitt på partiets riksting i Västerås. Och ska DÖ någon gång begravas i förtid så är det i helgen det ska ske.
Flera KD-distrikt vill nämligen riva upp överenskommelsen. Anders Andersson, ordförande i Kalmar län, är liksom den småländske upprorsledaren Nils Dacke beredd att ta strid mot överheten, i detta fall personifierad av partiledningen.
Hur han kommer att lyckas? ”Fler och fler vill bryta den, det känns som att det kommer att bli väldigt jämnt”, säger Anette Asplund, vice ordförande i Norrbotten, ett av de distrikt som vill riva upp DÖ. (Aftonbladet 6/10 2015)
Däremot har Västerbotten hittills ställt sig bakom partilinjen; att överenskommelsen gäller.
Kritiken mot DÖ är inte särdeles svår att förstå. En ny mätning från Novus visar att två av fem tillfrågade anser att överenskommelsen är dålig. Skulle dessutom tro att många borgerliga väljare är besvikna över att indirekt behöva stödja en rödgrön ekonomisk politik, för det är precis vad som sker nu när de fyra borgerliga partierna i förväg lämnat walk over och förutsättningslöst lovat att släppa fram regeringens budget.
Den hårdaste striden på rikstinget kommer sannolikt att handla om DÖ. Men det finns även andra frågor som splittrar partiet: Nato (partistyrelsen vill att KD fullt ut förordar ett svenskt medlemskap), homoadoptioner (partistyrelsen vill att KD säger ja till homoadoptioner) och frågan om samvetsfrihet, det vill säga att vårdpersonal ska kunna neka att utföra aborter (partistyrelsen vill att frågan ska kunna lösas på arbetsplatsen mellan den anställde och arbetsgivaren).
Många riksdagspartier är inne i en brytningstid, gamla tidigare oantastbara ställningstaganden har börjat ifrågasättas. Kristdemokraterna är också på väg någonstans, i flera frågor bort från de kyrkliga/frikyrkliga rötterna, på väg mot att bli de nya gamla Moderaterna. Ett konservativt parti, ett rakt högerparti, med en klart uttalad ambition att fånga upp missnöjda moderata väljare.
Att partiet nuförtiden förespråkar hårdare straff, starkare försvar (det får Sverige som medlemsland i Nato), sänkta skatter och en mer restriktiv migrationspolitik talar sitt tydliga språk.
Kanske lyckas man, kanske inte. Mycket hänger på nya partiledaren Ebba Busch Thor. Det är hon som ska ge partiet en ny profil, och göra det med bibehållen trovärdighet, men det är hon som också ska se till att hon själv inte bara blir en i raden av KD-ledare som både varit populärare och åtnjutit större förtroende än själva partiet.