FOTO: MAJA SUSLIN/SCANPIX
Nej, det här handlar inte om moralpanik, har så länge jag kan minnas ogillat boxning och andra mer eller mindre spektakulära kampsporter.
Nej, det här handlar heller inte om Frida Wallberg, eller om Patrick Bogere, ett annat svenskt boxningshopp, som samma kväll och på samma gala, blev knockad av Ghanas Patrick Allotey med en fruktansvärd slägga i sjätte ronden. Svensken flög handlöst i golvet och blev liggande.
Det handlar i stället om boxningen som sådan, och då proffsboxningen i synnerhet, om alla de boxare som avlidit som en direkt konsekvens av hjärnskador förorsakade av motståndaren under en match. Under 2000-talets första årtionde 103 stycken (Journal of Combative Sports). Och det handlar om alla de boxare som överlevt, men som fått men för livet, antingen genom enstaka slag, eller genom ”lång och trogen tjänst” i ringen.
Boxning (och många andra kampsporter) är en märklig sport, oavsett om utövandet sker på proffs- eller amatörnivå. En sport där det primära målet är att tillfoga sin motståndare en akut hjärnskada som leder till medvetslöshet. Jo, du kan vinna matcherna på annat sätt också: med ett eller upprepade hårda kroppsslag, på poäng eller genom att motståndaren diskvalificeras. Men det är knockarna som räknas, en boxare utan knockoutslag är på något sätt inte en ”riktig” boxare.
Det finns många grumliga argument brukar tas fram när proffsboxningen försvaras. Alla som är för kan sina, alla som är emot kan sina, den diskussionen är alltför omfattande för att föra här. Nöjer mig med att hänvisa till hjärnforskaren Martin Ingvar som på DN-debatt (2006-12-17) synar fyra av de vanligaste argumenten som förespråkarna använder sig av: 1. Sporten klarar av att själv reglera riskerna med våldsutövning, 2. Kampsporter kanaliserar våldsamma ungdomars beteende, 3. Boxning leder inte till hjärnskador, 4. Kombattanterna går in i matchen frivilligt. Ingvars svar på samtliga frågor är nej, och det är inte svårt att dela hans uppfattning och argumentation.
Det finns ytterligare en aspekt kring proffsboxning, och andra kampsporter, som tål att tänka på: Vad är det för mörka krafter i människans inre som får några att jubla när en person misshandlar en annan? Det har det gjorts alltsedan gladiatorerna hade ihjäl varandra i Rom. Det är beklämmande att behöva konstatera att blod säljer.
Frida Wallbergs hjärnblödning gör att hennes proffskarriär är över, i Sverige är det förbjudet att fortsätta boxas efter en sådan. Kan man få hoppas på att det här även innebär slutet för proffsboxning i Sverige, att det som hänt får politikerna att inse att förbudet behöver återinföras. Vad svenska boxare gör utomlands är en helt annan sak.
