Det finns inga enkla svar, inga svåra heller.
Det går att med en axelryckning avhysa de EU-migranter som slagit läger intill Mobackenbadet i Skellefteå. Men det är att göra det lite väl lätt för sig. Problemet är att de inte har någonstans att ta vägen. Med största sannolikhet blir det ett nytt tältläger, kanske i en annan kommun.
Man kan känna medlidande med de människor som befinner sig på samhällets botten. Men samtidigt måste man vara medveten om fattigdom inte är något giltigt skäl för att undantas från svensk lagstiftning, som allemansrätten.
Situationen har blivit ohållbar, för EU-migranterna, för kommunerna och markägarna.
Det talas om EU-program som riktar sig till EU-medborgare som är hemlösa, chanslösa på arbetsmarknaden och som står utan försörjning. Det talas om gemensamma nationella riktlinjer med stöd och råd till kommunerna. Det borde även talas om medmänsklighet och empati.
Det finns inga självklara lösningar, inga bra alternativ. Enskilda kommuner kan inte lösa tiggarnas problem, det kan inte Sverige heller, det måste göras på EU-nivå.