Varannan svensk tror att kommunpolitiker och kommunala tjänstemän är korrupta. Oväntat många, och vi är mer misstänksamma än våra nordiska grannar. Makthavare som gynnar sig själva, eller närstående, på skattebetalarnas bekostnad måste granskas bättre.
Finansdepartementets expertgrupp, som har undersökt våra attityder, påpekar att den låga tilltron är en varningssignal. Särskilt kommunerna får lågt förtroende, vilket kan förklaras med att de har stor makt; Sverige är ett decentraliserat land. På lokal nivå finns exempelvis makten över dagisplatser, äldreomsorg, skolor, plan- och byggfrågor, upphandlingar med företag, alkoholutskänkningstillstånd. Bland de på senare år mer uppmärksammade skandalerna är muthärvan i Göteborg, och den i Solna kommun i samband med bygget av nya nationalarenan för fotboll. Gemensamt för dessa kommuner är att ett parti – Socialdemokraterna i Göteborg och Moderaterna i Solna – har haft ett långt och ohotat maktinnehav.
Sitter samma politiker och tjänstemän vid maktens grytor i all evighet är det lättare att upprätthålla en informell kultur där ryggar klias och alla känner alla. När jag för någon månad sedan nämnde ”Härvan Godheten” här i Skellefteå (Norran, 2013-03-07) fick jag reaktioner av läsare som antingen själva vittnade om vad de uppfattade som mygel, eller som var misstänksamma mot kommunens styrande.
Men Sverige brukar hamna bra till i internationella mätningar om korruption, så är vår misstänksamhet inte överdriven? Andreas Bergh, forskare och en av författarna till rapporten från finansdepartementet, sa i Sveriges Radio att det kan bero på att Sverige som land har ett gott rykte och att mätningarna görs på statsapparaten.
Det finns ytterligare en pusselbit som Inga-Britt Ahlenius, tidigare chef för FN:s interna revision, betonat; våra korruptionslagar behöver förtydligas. Domarna i Göteborgshärvan visar snårigheten, även om flera anställda på de kommunala bolagen Göteborgs Spårvägar och bostadsbolaget Poseidon dömdes för grovt bedrägeri och mutbrott. När en tidigare chef för bostadsbolaget överklagade sin dom kom hovrätten fram till att mutbrottet inte var grovt. Och eftersom mutbrott av normalgraden preskriberas efter fem år blev mannen friad.
Etiken och det förebyggande arbetet är minst lika viktigt som juridiken. Finansdepartementets expertgrupp föreslår att kommuner slumpmässigt och med jämns mellanrum väljs ut för utomstående granskning. En utmärkt idé som onekligen skulle få en och annan att tänka till innan fingrarna hamnade i syltburken.