FOTO: PÄR LINDSTRÖM
Det är lätt att förledas till att tro att stat, landsting/regioner och kommuner skulle vara oantastliga föredömen. Du som fortfarande tror att det är så: dags att vakna. Den senaste tiden har till exempel Kommungranskarna – som ingår i SVT-programmet Uppdrag granskning – avslöjat hur det myglats och slarvats med skattepengar, hur demokratin satts ur spel.
Den senaste tiden har det varit populärt – och politiskt korrekt – att kritisera privata företag som ägnar sig åt avancerad skatteplanering. I den kritiken återfinns hela den politiska färgskalan, från blåaste blått till rödaste rött. Just nu funderar regeringen på hur räntesnurror och annat ska kunna stoppas.
Men långt innan dess hade Transitio, som är landstingens gemensamma inköpsbolag, ägnat sig åt svindlande tågaffärer, avancerad skatteplanering – utan att någon politiker sa någonting. Det är visst skillnad på privata och offentliga företag.
Så här har det (förenklat) gått till: Transitio leasar tågen i Sverige, leasar sedan i flera steg ut dem till amerikanska investerare, och tillbaka till Sverige igen. Därigenom kan bolaget göra skatteavdrag i båda länderna. Landstingen och Transitio skulle enligt upplägget tjäna 205 miljoner kronor, enligt SVT:s Mittnytt. Upplägget är numera olagligt i USA.
Det är i sammanhanget viktigt att skilja på svart och vitt, olagligt och lagligt. Det finns ingenting som i dagsläget, och det är viktigt att poängtera, pekar på att Transitio skulle ha befunnit sig på ”fel” sida lagen när affärerna genomfördes i början av 2000-talet. Däremot finns det moraliska aspekter som är nog så intressanta att belysa.
Ska ett bolag, som ägs av det offentliga, tillåtas att ägna sig åt avancerad skatteplanering? Eller ska ett bolag, som ägs av det offentliga, tillåtas att ägna sig åt affärer där insatsen stavas att riskera skattebetalarnas pengar? Svaret på båda frågorna borde vara ett rungande nej. Politiker vars partier kritiserar avancerad skatteplanering (och det är alla) ska naturligtvis heller inte tillåta att ”deras egna” offentligt ägda bolag gör det.
Noterbart är också att precis som vanligt, när politiker är inblandade, är det många som har känt sig kallade att bedyra sin oskuld, och precis som vanligt handlar det om vem som visste vad, när och hur.
Landstinget i Västerbotten har lyckats hålla sig på armlängds avstånd. Deras insats handlar om ett solidariskt borgensåtagande tillsammans med övriga landsting.
Men borde man inte kunna kräva att landstingens politiker ser till att ”deras egna” bolag är föredömen, att de håller sig borta från skatteplanering, ser till att skattebetalarnas pengar inte hamnar i riskzonen och annat som kan betraktas som varande moraliskt tveksamt. Naturligtvis borde man kunna det. Historien förtäljer dock att så inte är fallet.
