När EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) deltog i helgens Baltic Pride i Litauen attackerades hon med ägg. ”Så händer det som inte fick hända”, kommenterade en reporter på Sveriges Radio att Ohlsson blev träffad (God morgon, världen!, 2013-07-28).
Äggkastningen är i själva verket ingen större sak i sammanhanget, som Ohlsson mycket riktigt har påpekat. Det är ingenting mot hur Prideparader har attackerats tidigare, och ingenting mot hur hbtq-personer behandlas i Östeuropa och många andra delar av världen.
I dagarna har bilder på ryska nazister som torterar homosexuella spridits på nätet. Nazisterna lurar till sig tonåriga homosexuella via falska dejtingannonser, de tillfångatar dem för att misshandla och tortera, och för att sedan sprida tortyrbilderna till de homosexuellas anhöriga och vänner.
Den ryska polisen gör ingenting åt det ofattbara hatet. Kanske borde det inte förvåna; president Vladimir Putin undertecknade så sent som i somras en lag som förbjuder propaganda för icke-traditionella sexuella relationer. I praktiken blir det förbjudet att offentligt stödja homosexuellas rättigheter.
Utvecklingen i Ryssland är tragisk. Här hemma är numera kravet på sterilisering vid könskorrigering i praktiken är avskaffat, och det råder politisk konsensus om att människor inte ska diskrimineras. Samtidigt vittnar många homosexuella om att de utsätts för hatbrott och våld, och det är vanligare med självmordsförsök bland hbtq-personer. Jag har bekanta som har flyttat till Stockholm från andra delar av landet, bland annat för att slippa homofobi och för att våga gå hand i hand med sin partner.
Ardeshir Bibakabadi, homosexuell man med rötter i Iran, jobbar i Gävle för att hjälpa hbt-personer med invandrarbakgrund. Han säger till Dagens Nyheter att han inte kan minnas att han har träffat en enda muslim som har sagt att det har fungerat bra att komma ut bland sina landsmän.
För tre år sedan, när nätverket ”Kurdiska hbtq-vänner”, där jag är med, deltog i den svenska Prideparaden för första gången, kom kritik från homofoba landsmän. Glädjande nog lönar sig envishet: året efter gick det bättre, och i fjol märkte vi av ett större stöd än någonsin.
På liknande sätt kan man se en positiv utveckling när EU-ministern har demonstrerat i Litauen. För bara några år sedan möttes hon och Pridedeltagare av heilande nynazister och en hotfull stämning. I år kastade en desperat minoritet ägg.
Överallt pågår en ständig dragkamp, där hbtq-vänner aldrig har råd att luta sig tillbaks.