S-ledaren Stefan Löfvens sommartal i Vasaparken i Stockholm var det sista i raden av partiledartal denna sommar. Kommer han bli den socialdemokratiska partiledare som lyckas knäcka Fredrik Reinfeldt och alliansregeringen? Förutsättningarna finns där, opinionsläget ser ovanligt ljust ut så här drygt ett år innan valet.
Gårdagens sommartal var mer tryggt än överraskande. Förmodligen var det ett smart drag, att hålla tal är inte Löfvens styrka. I fokus fick skola och utbildning, samt jobben, stå.
Nyheten, som presenterades redan under en presskonferens innan talet, är att Socialdemokraterna vill stoppa överetableringen av skolor. Socialdemokraterna föreslår en ”lex JB”, efter den konkursade skolkoncernen JB Education, det vill säga regler för att hindra att skolor går i konkurs. S vill att stat och kommun ska få ansvaret att stoppa överetableringen, nya skolor måste ha ett samarbetsavtal med kommunen för att bli av. Den fria etableringsrätten ska alltså försvinna.
Att det svenska skolsystemet har visat sig ha brister står klart för de flesta. Bristen på reglering har medfört allvarliga problem, med allt från glädjebetyg till vinstdrivande skolor som dragit in på skolhälsa och andra viktiga utgifter. JB Educations konkurs har fått kritiken att hårdna.
Men som så ofta är det en konst för Socialdemokraterna att ställa sig regeringen nära, och samtidigt inta en starkt kritisk hållning.
Lars Ohly, Vänsterpartiets tidigare ledare, var inte sen med att under Löfvens tal twittra: ”Löfven sviker nyss ingången överenskommelse i Friskolekommittén. Varför gick han med på dess usla förslag då?”
S har, likt Miljöpartiet, gått med på en överrenskommelse om friskolorna med alliansregeringen. Och den som minns Socialdemokraternas partikongress i våras har färskt i minnet hur uppslitande striden om vinster i välfärdsföretag har varit.
Även i skattefrågan har S-ledningen fått kritik den senaste veckan. Om partiet nu accepterar även ett femte jobbskatteavdrag, vad är då den stora skillnaden mellan blått och rött i svensk politik? Samtidigt är den pragmatiska linjen den enda som kan tänkas fungera. Ett som är säkert är att väljarna inte vill att S ska gå i en mer radikal riktning. Löfvens företrädare Håkan Juholt lovordades må hända av Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg, men det är inte Juholt som kan bli statsminister.
Löfven upprepade i talet att Reinfeldt måste ta ansvar. Inte heller retoriken skiljer statsministerkandidaterna nämnvärt, inför valet som ställer blockpolitiken på spel.