Skriv om läroböckerna, ändra i uppslagsverken, det är dags att rita om Sveriges karta.
För snart är Västerbotten ett minne blott, precis som Norrbotten, Jämtland och Västernorrland.
Man kan riktigt ana hur Erik Bergkvist (S), ordförande för Region Västerbotten, med darr på rösten, väl medveten om tillkännagivandets betydelse, säger till Västerbottens-Kuriren: ”Det finns en politisk majoritet för det i alla fyra landsting.”
Det som inte för så väldigt länge sedan sågs som en omöjlighet, när Jämtland envist tackade nej till inviterna och delar av Västernorrland blickade söderut, är snart ett faktum. Och snabbt ska det gå, är det tänkt.
Enligt planerna ska en storregion vara verklighet om tre år. Västerbotten, Norrbotten, Västernorrland och Jämtland, med 51 procent av Sveriges yta och en befolkning på drygt 800 000 invånare, förvandlas till Region Norrland.
Slå på pukorna och blås i trumpeterna. En ny tid är här.
Stordriftens fördelar och synergieffekternas välsignelse har tagit steget från näringslivet in i politiken. Jo, det finns pengar att spara, främst på administrationen, och det handlar inte om växelpengar direkt.
Förhoppningsvis kan också en stor region i norr sätta lite större press på storstadsfixerade politiker som tycker att Sverige slutar någonstans i höjd med Sundsvall och att landet norr därom bör kategoriseras som bidragsberoende ödemark.
Jo, en klokt genomförd sammanslagning kan innebära stora fördelar för norra Sverige. Mer pengar till sjukvård, kollektivtrafik och annat som folket efterfrågar, mindre till byråkrati och administration. Men politik och klokskap går, som bekant, inte alltid hand-i-hand.
Men ett nytt Stornorrland ska absolut inte enbart lovsjungas, det finns betydande problem. Avstånden är gigantiska, från Sundsvall i söder till Kiruna i norr är det drygt 86 mil, från Östersund i öster till Skellefteå i väster 46.
Men det handlar inte bara om fysiska avstånd, det handlar också om mentala. I en tid när den svenska demokratin utmanas av mer eller mindre odemokratiska krafter skapar regionförstoringen ett ökat avstånd mellan folket och makten.
Bekvämt för politiker som har svåra beslut att fatta, beslut som påverkar många, mindre bekvämt för de som drabbas.
Besluten om framtiden för Skellefteå lasarett kan komma att tas i Luleå, Kiruna, Östersund eller Sundsvall.
För alla optimister som försöker lansera Lycksele som kommande residensstad är ute i ogjort väder. Norrlands universitetssjukhus ligger där det ligger, i Umeå, och om sjukvården koncentreras dit är det orealistiskt att tro att även residensstaden skulle placeras någonstans i länet.
Och hur går det nu med löftet från Västerbottens socialdemokratiska landstingspolitiker om att lasarettet i Skellefteå ska vara kvar?
Går allt enligt planerna, med en ny storregion redan 2019, är det löftet ungefär luft värt med nya och helt andra förutsättningar i en stor norrlandsregion.
Nu när allt verkar vara klappat och klart, även om tidsramarna tycks snålt tilltagna, är det enda som återstår att hoppas på ett stort mått av politisk klokskap när den nya regionen ska formas.