FOTO: LISA OLAISON/SCANPIX
Det mesta kändes precis som vanligt. Statsminister Fredrik Reinfeldt (bilden) slog an en ansvarstagande ton, applåderna var lika långa och hjärtliga som de brukar vara, han är fortfarande snudd på omåttligt populär i de egna leden. Ändå var inte allting precis som vanligt när Nya Moderaterna samlades till Sverigemöte i Karlstad: bensinen håller på att ta slut, idétorkan blir allt mer påtaglig, och då räcker det inte med att ha en av EU:s bäst skötta ekonomier. De reformer som skulle kunna lyfta partiet (och Alliansen) uteblir när ett ansvarstagande för statsfinanserna resulterar i att finansminister Anders Borg får svårare och svårare att se något utrymme för nya satsningar.
Självklart är det viktigt med sunda statsfinanser, det är oerhört viktigt. Om inte annat så för att slippa hamna i samma situation som Grekland, Irland, Cypern, Spanien med flera länder, som tvingas gå till EU och IMF med tiggarstaven i den ena handen och mössan i den andra. Sverige får absolut inte hamna i en situation där det internationella kapitalet ges möjlighet att påverka landets politik. Vad diskussionen snarare bör handla om är vad reformutrymmet ska användas till. Den fortsatta och kompromisslösa satsningen på arbetslinjen tenderar till exempel att få orimliga och lätt absurda konsekvenser när ett femte jobbskatteavdrag prioriteras framför en välbehövlig översyn av den alltmer urholkade a-kassan.
Det är svårt att inte bli imponerad av de Nya Moderaternas inledande klassresa, från konservativt högerparti till ett allmänborgerligt dito. Fredrik Reinfeldt och hans strateger lyckades över all förväntan. Men likt en Agatha Christie-deckare har de sedan fallit ifrån en efter en: Sven Otto Littorin, Per Schlingmann och Ulrica Schenström de mest inflytelserika. När förnyelsearbetet avstannade fick partisekreteraren Sofia Arkelsten lämna in. Efterträdaren Kent Persson har ännu inte fått förändringshjulen att snurra. Partiets andra resa är därmed långtifrån lika imponerande. Det är svårt att inte dra paralleller till de gamla Socialdemokraterna där själva regerandet blev huvudsaken, där idéer och ideologier förvandlades till en kappa att vända efter vinden.
I helgen presenterades Sifos marsbarometer. En mätning som understryker att Moderaterna har problem, att Alliansen har mycket att grubbla över. För utan att egentligen ha gjort någonting går Socialdemokraterna fram med 3,7 procentenheter. Moderaterna är i skriande behov av en nystart, precis som Alliansen i stort, det hånade mötet i Maramö och Moderaternas nyligen avslutade Sverigemöte är bevis nog. Hur duktiga partistrategerna än är: det går inte att sälja en Porsche med en tretaktsmotor hur länge som helst.
