Foto: Don Campbell/The Herald-Palladium/AP Photo/TT
De reste till Istanbul, Sarajevo, Krakow, Malta och Palma de Mallorca.
Några gick på fotboll i London, stadsvandring i Rom eller besökte Museum of Modern Art i New York. Andra bodde på dyra hotell, besökte flotta restauranger, drack vin och sprit till maten. Börsen blev kvar i bakfickan, andra fick betala.
Nej, det handlar inte om det skandalomsusade fackförbundet Kommunals extravaganser. Det handlar om Svenska kyrkans politiker och tjänstemän som reser utomlands för miljoner för att ”bygga relationer”, skriva instruktioner för sin egen verksamhet och en hel del annat.
Till exempel åkte 84 personer 2011 från Luleå Domkyrkoförsamling på en pilgrimsresa till Rom. Under de fyra dagarna hålls tre arbetspass à tre timmar. Övrig tid besöker gruppen en olivlund, Vatikanen, Assisi och katakomberna. De får också en stadsvandring i Rom med guide. Resan kostade församlingen 489 641 kronor.
Allt det där och mycket, mycket mer visar den granskning som Ekot gjort. Den visar också att 29 anställda i dåvarande Stensele/Vilhelmina pastorat för fyra år sedan reste till Rom. Den psykosociala arbetsmiljön behövde förbättras efter att två församlingar hade slagits ihop.
Bilden av Svenska kyrkan som de goda krafternas tempel har fått sig en rejäl törn. Den etik och moral som det så insiktsfullt predikas om på söndagarna är som bortblåst när kyrkans politiker och tjänstemän samlas för att dansa kring guldkalven.
Samtidigt dras många församlingar med dålig ekonomi; det dras ner på verksamheten, bönhus och kyrkor stängs, församlingar slås samman och personal blir utan jobb.
Men än värre är den totala likgiltighet och det extremt dåliga omdöme som vissa politiker visar upp när de blir kontaktade av Sveriges Radios reportrar. Flera av församlingarna i Stockholms län är de som rest mest. Exempelvis har Sollentuna församling rest för 1,3 miljoner kronor sedan 2010. Där säger kyrkorådets ordförande, moderaten Björn Karlsson, att han inte tror att medlemmarna har någonting emot att betala för resorna.
Med ett sådant resonemang behöver tveksamma och tvivlare inga ytterligare argument för att lämna Svenska kyrkan.
Det är både synd och djupt tragiskt att Svenska kyrkans verksamhet solkas ner av ett antal resglada personer som har svårt att skilja på vad som är lämpligt och acceptabelt och vad som inte är det. För det ska också sägas; både Svenska kyrkan och många frikyrkoförbund gör att fantastiskt arbete bland gamla och unga, bland fattiga och flyktingar – både i Sverige och utomlands.
Skandalerna i Kommunal resulterade i en omfattande medlemsflykt. Någonstans kring 10 000 medlemmar begärde utträde. Vissa kom tillbaka, andra gjorde det inte.
Ekots granskning av Svenska kyrkan visar på en hel del olyckliga saker, minst sagt, inte minst en ledningskultur som inte är förenlig med värderingarna. Domen från Svenska kyrkans medlemmar lär komma. Risken är ett fortsatt medlemsras, någonting man knappast har råd med.
Och ännu en gång är det bevisat hur lätt det är att handskap vidlyftigt med ”andras pengar”.