Den stora frågan är under vilket konto det hela ska bokföras: som en nyvunnen insikt om att Västerbotten är så mycket mer än Umeå och några därtill omkringliggande kranskommuners väl och ve – eller om det helt enkelt handlar om en omvändelse under galgen.
När fyra av länets ledande Socialdemokrater – Lilly Bäcklund, distriktsordförande, Hans Lindberg, kommunstyrelsens ordförande i Umeå, Peter Olofsson, landstingsstyrelsens ordförande och Erik Bergkvist, regionstyrelsens ordförande – går ut i en debattartikel och säger att man inte ser ”någon rim och reson i att önska eller kräva fler lokaliseringar till Umeå” utan att man tvärtom ser att ”hela den nya regionen måste ges förutsättningar – och att detta gynnar oss alla” är det, som jag ser det, en radikal kursändring.
Och en välkommen sådan …
Tidigare har ledande företrädare för Region Västerbotten försvarat centraliseringen till Umeå med både det ena och det andra: lättare att rekrytera kvalificerad personal, en effektivare organisation med allt samlat på ett och samma ställe och så vidare. De få tjänster som placerats utanför Umeå, företrädesvis i Skellefteå, har använts i debatten som ”bevis” på att regionförbundet inte bara centraliserar – utan även decentraliserar.
Nu invänder kanske vän av ordning att det är fel och galet att jämföra Region Västerbotten med de förnyade diskussionerna om att bilda en slagkraftig region i norr. Att det är som att blanda äpplen och päron. Men då ska man komma ihåg varför Region Västerbotten bildades en gång i tiden. Det var helt enkelt för att underlätta den regionbildning som av olika anledningar gått i stå.
Som svar på den inledande frågan skulle jag vilja säga att det säkert handlar om både och. Dels en insikt om att en centralisering inte kan skapa rättvis och hållbar tillväxt i ett helt län, dels en insikt om att det gäller att ena länet och dess politiker inför de kommande förhandlingarna om en region i norr – oavsett om de handlar om bara Västerbotten eller om de handlar om flera län.
Inte minst Liberalerna i Skellefteå har drivit frågan om att stöpa om Region Västerbotten hårt. Men för dem har det inte bara handlat om centralisering kontra decentralisering. Det har även handlat om regionförbundets demokratiska underskott, eller rättare sagt den totala avsaknaden av sådan i och med att dess politiker inte väljs utan utses av andra politiker.
Det brukar ju heta att trägen vinner, och i den här frågan har Liberalerna i Skellefteå sannerligen varit trägna.
Kontentan av de fyra S-politikernas tankegångar är: Det är inte meningen att Umeå ska roffa åt sig allting.
Så här avslutar de debattartikeln: ”Detta är ett löfte från oss och vår förhoppning är att detta ’spöke’ inte längre ska finnas i den norrländska regiondebatten.”
Nu återstår bara en sak, nu gäller det att leverera, att leva upp till det löftet.