Redan välbärgade områden tillhör vinnarna.
Att politiker kan ha svårt att se konsekvenserna av sina beslut är en sak. Samhället förändras i snabb takt.
En annan är att de inte agerar för att rätta till det som blev fel. Alla utredningar till trots blir det inte alltid som det var tänkt.
Ta fastighetskatten. Den avskaffades av den borgerliga alliansen 2008 med löften om lägre kostnader för husägaren. KD-ledaren Göran Hägglund var den som hårdast drev frågan.
Med drygt tio år i backspegeln: I en majoritet av landets kommuner betalar husägaren mer i kommunal fastighetsavgift än vad hen betalade i fastighetsskatt för tio år sedan. 2007 betalade husägarna 13,2 miljarder kronor i fastighetskatt. I dag betalar husägarna 16,1 miljarder. Trevligt för finansminister Magdalena Andersson (S), så var det inte tänkt.
Under tiden har förvisso en blågrön regering blivit rödgrön, men initiativen från de borgerliga partierna att rätta till tokigheterna har lyst med sin frånvaro. Det är dessutom troligt att Alliansen med stöd av Sverigedemokraterna hade kunnat driva igenom en förändring.
Det är i sig tokigt. Men riktigt tokigt blir det när man granskar hur den slopade fastighetsskatten har slagit. Det har SVT gjort. Deras slutsats är att glesbygden är förlorare medan redan välbärgade områden tillhör vinnarna. I Kiruna betalar husägare i dag 76 procent mer än innan skatten togs bort. I Gällivare, Pajala och Arjeplog har kostnaden ökat med mer än 50 procent.
Samtidigt som husägarna i Danderyd och Lidingö betalar hälften så mycket som före skatten togs bort. Störst minskning i landet. Till vinnarna hör också Täby, Nacka och Vellinge.
Björn Anderson är utredare på ekonomistyrningsverket. Han har analyserat effekterna av fastighetsavgiften. Till SVT Nyheter (6/3 2019) säger han: ”Landsbygden betalar en procentuellt större del i dag än tidigare. Jag vet inte om det var meningen, men så har det blivit.”
Medvetet eller inte. Oacceptabelt är det. En fördelningspolitisk tragedi.
Problem och lösningar har en trendens att bli väldigt stockholmsfixerade. Höjd skatt på bensin och diesel är en ren straffskatt på de delar av landet där avstånden är långa, där tunnelbanan ligger 75 mil bort (avståndet mellan Arjeplog och Stockholm) och bussen slutat gå för länge sedan.
Vem i riksdagshusets korridorer och environger vill lyfta blicken och se verkligheten bortom tullarna. Centerpartiet försöker i varje fall. Däremot tycks Kristdemokraterna, som var ”pappa” till den slopade fastighetsskattens masterplan, av tystnaden att döma, vara nöjda och belåtna med utfallet.
”Landsbygden är själen i vårt parti. I Sverige ska alla kunna leva och förverkliga sina drömmar, oavsett var man bor. Vi vill ha jobb i hela landet. Därför arbetar vi för att hjälpa jobbskapandet i växande företag och de gröna näringarna.” Så elegant uttrycks Centerpartiets ambitioner för landsbygden på partiets hemsida.
Nu när C ska plocka fram nya politikprogram, för att markera självständighet inom och bortom januariavtalet med regeringen, är landsbygden ett tema. Peter Helander från Dalarna är ansvarig för den delen. Han vill att mer av den skatt som tas ut på energi, som vattenkraft, stannar i bygden. Han vill dessutom ha ”smidigare myndigheter och förenklade regelverk”.
Det är inga nyheter. Det har diskuterats i årtionden.
Efter SVT:s granskning har Centerpartiet meddelat att de vill att frågan om fastighetsavgifter ska ingå i den större skatteöversynen som utlovats som en del av januariöverenskommelsen. Det är bra. För som det blivit nu har det blivit alldeles uppåt väggarna.