Att det kostar enorma summor att förhindra en miljökatastrof vid Blaikenverket, och gruvorna som hör till anläggningen, är ingen nyhet. Men nu visar en studie från Umeå universitet att utsläppen är mycket större än vad man tidigare har trott.
Studenter vid universitetet har upptäckt ett stort område i sjön Storjuktan där bottnen är död. Och tack vare att det hade tagits prover från sjöns botten innan gruvan öppnade 2006, kunde förändringen fastställas. ”Det här är ett labbrekord, och troligtvis ett svenskt rekord när det gäller koncentrationen av zink i en skogssjö”, säger Jonatan Klaminder, docent i miljövetenskap vid universitet till Västerbottensnytt (9/6 2015).
Blaikengruvan är ett exempel på hur allvarliga miljöskadorna kan bli. Fallet visar även gruvpolitikens brister. När gruvföretag går i konkurs faller kostnaden på skattebetalarna och det drabbade området. Det rimliga vore att bolagen, genom exempelvis en försäkring, fick täckning för kostnader som kan uppstå när det går snett.
Gärna fler gruvor – men först ett regelverk som skyddar människa och miljö.