Knappt hade alla röster hunnit räknas innan S-ledaren Stefan Löfven tog till orda: ”Vi ska ha ett samarbete över blockgränserna”.
I ett politiskt läge där alla möjligheter måste prövas kan man förstå att Löfven slänger blickar mot partier på andra sidan blockdiket. Dessutom är han illa tvungen därtill, klämd mellan en rad omöjliga konstellationer för ett kommande regeringsunderlag. Hans inviter avvisades dock med all önskvärd tydlighet av Centerpartiet och Folkpartiet. Centerledaren Annie Lööf sa att hon aldrig skulle rösta för en socialdemokratisk budget.
De vänsterpolitiker och opinionsbildare, som över en natt, plötsligt anser att C och FP bör samarbeta vänsterut har inte förstått hur djupt rotat Allianssamarbetet är. Centerpartiets och Kristdemokraternas hyfsade valresultat snarare stärker än försvagar det samarbetet.
Detta vet naturligtvis Stefan Löfven. Men i retorikens namn bollar han över ansvaret för Sveriges väl och ve på partier som inte vill vara med och föra en socialdemokratisk politik.
Sverige ska få en ny statsminister och en ny regering. Alliansen har tagit ansvar för Sverige, samarbetat, kompromissat och tagit obekväma beslut. Nu är det Löfvens tur att visa om socialdemokraternas vänsterpopulism i valrörelsen även håller för en regeringsbildning.