Bilden av tjänstefolk är i mångt och mycket präglad av engelska tv-serier, som ”Herrskap och tjänstefolk”, eller ”Downstairs, upstairs” som den heter på engelska. Herrskapet läxade upp det oupphörligen nigande och bugande tjänstefolket.
Det är den bilden som Vänsterpartiets Ali Esbati ger näring åt och förstärker när han i en tv-debatt om jobben och arbetsmarknadspolitiken använder ordet tjänstefolk om de människor, främst kvinnor, som jobbar i rut-branschen.
Om det bara var ett olyckligt ordval i debattstridens hetta, eller väl avvägd retorisk list, låter jag vara osagt, men dumt och osmakligt var det under alla omständigheter. Tror inte att de anställda inom rut-branschen uppskattar att bli kallade för tjänstefolk.
Vänsterpartiet säger sig vara ett feministiskt parti. Men frågan är vad som är feministiskt med att slå undan benen på en bransch som sysselsätter många kvinnor, inte sällan med en svag position på arbetsmarknaden. Kvinnor som utan rut–företag riskerar att hamna i svartjobbsbranschen utan pensionspoäng, anställningstrygghet och annat som hör en anställning till.