Teknik kan vara både rolig och nyttig, men det får inte slarvas med den digitala säkerheten. Alla har ett ansvar för att skydda sin privata digitala sfär.
Övervakningskameror är, om inte årets julklapp senare i år, i alla fall den senaste quick-fix lösningen på sina håll i politik-Sverige. Tryggheten ska öka, brottslingarna ska avstå kriminella gärningar och polisen ska få bättre bevis. Allt medan linsen är en objektiv övervakare. I alla fall om man får tro Moderaterna, som i förra veckan presenterade att de vill satsa 50 miljoner kronor på kameraövervakning i Sveriges 23 mest så kallade särskilt utsatta områden. Att kameror endast är symtomlindring och i värsta fall riskerar skapa en falsk trygghet talas det mindre om.
På senare tid har debatten om kameraövervakning genomgått en tydlig förändring: Från att många framfört argument om vikten att vara ytterst restriktiv med kameror i offentliga utrymmen med hänvisning till den personliga integriteten, till att i stället se kameror som en garant just för den personliga integriteten och människors och näringslivets rätt att slippa att utsättas brott.
Utvecklingen från en restriktiv till en liberal syn på övervakningskameror beror dock inte på att brottsligheten ökat (det har den generellt sett inte gjort), utan på en teknisk revolution som medfört en kulturell förändring: I dag videochattar familjemedlemmar med varandra kors och tvärs över planeten samtidigt som individer livesänder via Facebook så väl från skolgården som i kassakön. Att skicka videosekvenser via Snapchat och andra sociala medier är för många lika självklart som det var att skicka SMS för tio år sedan. Sociala medier har helt enkelt demokratiserat och avdramatiserat video i såväl offentliga som privata utrymmen. Om det förr var besvärande att synas i videoupptagningar, är det numera besvärande att inte synas.
Icke desto mindre är frågan om kontroll över videoströmmar, övervakning och kameraupptagning även fortsatt en högst angelägen fråga.
Norran kunde i början av veckan rapporterat att det fanns minst åtta okontrollerade, privata videoströmningar via webbkameror i Skellefteå, blott ett par av de 70 000 över hela världen som sänds öppet via en hemsida som enligt danska tidningen Politiken styrs av en man i Moldavien. En av kamerorna är i närheten av Baldergymnasiet i Skellefteå.
Anledningen: Privatpersoner och näringsidkare har inte ändrat fabriksinställningarna gällande användarnamn och lösenord på sina webbkameror, och därmed lämnat dem öppna för videoströmning av en extern part. Aftonbladet uppger att cirka 300 webbkameror i Sverige kapats på detta vis utan ägarnas vetskap.
Tilltaget är lite av en modern mardröm. Tanken på att någon övervakar en utan ens vetskap och tillåtelse är för många ett intrång i ens privatliv. Att sätta upp en webbkamera i ens eget hem är inte samma sak som att automatiskt öppna upp videoströmmen för hela världen. Det är i alla fall vad man många tror. I själva verket går det aldrig att hundraprocentigt garantera att tekniken är helt säker mot digitalt intrång. Ett minimum för ens sinnesro torde vara att avkräva eget ansvar för sig själv, sina familjemedlemmar och det egna hemmets integritet genom att inte använda fabriksinställningarna på någon form av digital produkt.
Teknik kan vara fantastisk och innebära många olika former av frihet. Men den som inte tar ansvar för sin egen digitala säkerhet kan aldrig bli helt fri.
Csaba Bene Perlenberg