Drömmen kan vara en säng att sova i

Ledare. Det sägs ofta att måttet på ett civiliserat samhälle är hur det behandlar sina allra svagaste. Så hur tar Skellefteå hand om dem, de mest utsatta? Det finns kommuner som gör det bättre, och kommuner som gör det sämre. Det som saknats r ett härbärge som kan erbjuda tak över huvudet, en säng att sova i, lite fika och mat och möjligheter att duscha och tvätta sina kläder.

Foto: Martina Holmberg/TT

Politik2020-02-19 07:00
Detta är en ledare. Norran är partipolitiskt obunden med beteckningen frisinnad.
undefined

240 av Sveriges 290 kommuner har ett underskott på bostäder.

Det drabbar unga, nyanlända och låginkomsttagare. Det drabbar de som sover på en soffa hos någon kompis eller i en trappuppgång. Många av de som står allra längst från bostadsmarknaden får hjälp av det offentliga, men det gäller inte alla.

Från att inte alltför länge sedan ha varit ett mer eller mindre specifikt storstadsproblem har hemlösheten spritt sig till medelstora och små svenska städer. Som Skellefteå. Uppskattningsvis finns det sju–åtta personer som är uteliggare, ytterligare 180 saknar egen bostad.

Det sägs ofta att måttet på ett civiliserat samhälle är hur det behandlar sina allra svagaste.

Så hur tar Skellefteå hand om dem, de mest utsatta? Det finns kommuner som gör det bättre, och kommuner som gör det sämre. Det som saknats, i takt med att de hemlösa blivit fler, är ett härbärge som kan erbjuda tak över huvudet, en säng att sova i, lite fika och mat och möjligheter att duscha och tvätta sina kläder.

Nu finns det ett sådant. I Ursviken. Skellefteå kommun har skrivit avtal med Ayanna Home AB, som driver olika typer av boenden, bland annat i Stockholm. Härbärget öppnade igår kväll. Det finns tio platser. Notan för socialnämnden landar på knappt två miljoner kronor om året.

Det är väl använda pengar. Samhället får inte svika de hemlösa. Men för att långsiktigt och på allvar minska hemlösheten behövs det mer. Då måste det finnas bostäder. Och sådana är det ont om i Skellefteå. Det ser man bland annat på bostadspriserna, både på villor och bostadsrätter, som rusat i höjden. Behovet lär dessutom öka markant när Nortvolt kommer igång.

Skellefteå både kan och bör göra mer.

I slutet av förra året träffades frivilligorganisationer och representanter för kommunen för att diskutera ”bostad först”. Båda parter var positivt inställda. Stadsmissionens föreståndare Magnus Hammega lovade till och med att frivilligorganisationerna kommer att ställa upp med volontärer om projektet genomförs i Skellefteå.

”Bostad först” handlar om att ge personer med en missbruksproblematik, med betalningsanmärkningar, eller som lever på försörjningsstöd en chans att komma in på bostadsmarknaden. Den hemlöse erbjuds en egen bostad utan krav på att vara skuld- och/eller missbruksfri. Ekonomiska och sociala problem är lättare att lösa när personen har en fast bostad. Därtill stärks hens värdighet, vilket är nog så viktigt. Projektet har genomförts i en rad svenska kommuner ofta med gott resultat. Skellefteå bör följa efter.

Samtidigt måste man vara medveten om att det kvittrar hur framgångsrika olika projekt riktade mot hem- och bostadslösa är på pappret. Finns det inga lägenheter, så finns det inga lägenheter. Den generella svenska bostadsbristen slår hårt mot de hemlösa. Det måste byggas mer i Skellefteå, och det måste byggas mer snabbt.

Detta är främst ett ansvar för kommunen, och i sin förlängning för det kommunala bostadsbolaget Skebo.

Socialtjänstlagen är tydlig: Kommunen har ansvar för att det finns bostäder till dess invånare. Kommunen har en skyldighet att tillhandahålla bostäder till särskilda grupper och har det yttersta ansvaret för att personer som bor i kommunen får den hjälp och det stöd som de behöver.

Att med hjälp av Ayenna Home öppna ett härbärge för hemlösa är ett stort och viktigt steg i rätt riktning. Men det behövs fler. Många fler.