FOTO: CLAUDIO BRESCIANI/SCANPIX
Det var väntat att diskussionen om Centerns föreslagna idéprogram förr eller senare skulle rinna över i ett ifrågasättande av Annie Lööf (bilden) som partiledare. Inte överraskande har denna skepsis möjliggjort ett redigt drev, där Lööf i princip anklagas för att ljuga och ifrågasätts för minsta bisats.
Vi har sett mekanismen förr: politiker i ledande ställning tappar förtroende internt, uppslutningen stannar av och kritik utifrån tillåts eskalera på första bästa premiss. I Lööfs fall har hetsen hängts upp på hennes avståndstagande från förslaget om att tillåta månggifte – en omtalad punkt i Centerns beryktade idéprogram. Lööf hävdade på väg hem från sin avbrutna semester att hon aldrig varit för polygami, och tog avstånd från skrivningen. Det visade sig dock snabbt att hon som ungdomspolitiker glatt välkomnat månggifte som ett uttryck för en modern liberalism. Bevakningen av Lööf förvandlades ungefär i samband med att detta uppdagades till punktmarkering utan proportioner.
Det är fantastiskt klantigt av Annie Lööf att inte ha koll på sina uttalanden, men det betyder inte att hon medvetet försökt föra någon bakom ljuset. Lööf har under många år varit en extremt aktiv och utåtriktad politiker, alltid tillgänglig och verbal – egenskaper som bidragit till att hon nu är partiordförande. Att gamla brandfacklor från CUF-tiden skulle kunna falla henne ur minnet må vara anmärkningsvärt, men det är möjligt. Att månggiftesblundern sedan tillåts fungera så belastande har att göra med den inre partikrisen och de två olika falanger som kristalliserats ut efter det med centermått mätt extrema idébatteriet.
Det relevanta i den hittillsvarande debatten är just slitningen mellan det som slarvigt beskrivs som den nyliberala respektive socialliberala delen av Centern. Sprickan har som sagt blivit tydligare definierad i och med det strategiskt dumdristiga idéprogrammet. För faktum är att vissa delar av förslaget är orealistiska och enbart fungerar splittrande i de starka traditionella skikt av Centern som vill hålla fast vid landsbygdsperspektivet.
Att partiets andra vice ordförande Anna-Karin Hatt väljer att debattera och blogga ideologiskt just nu blir naturligtvis en tydlig markering mot Annie Lööf, i synnerhet då det görs under hennes frånvaro. Och hur varmt och grönt Hatt än uttrycker sig så spär hon samtidigt på de motsättningar som man inom Centern borde ha vett på att hantera sansat. Valet av Lööf var som bekant en transparent och demokratisk process där hennes ideologiska profil var tydlig. Att hon sedan misslyckats kommunikativt och ofta beskrivs som floskeldrottning är en annan sak. Centern visste vem hon var. Det imponerar inte att så många sviker henne och låter drevet gå.
Liv Landell Major
