FOTO: ASL/SCANPIX
Ben Johnson (till vänster) vinner 100 meter i OS 1988.
FOTO: ASL/SCANPIX
Ben Johnson (till vänster) vinner 100 meter i OS 1988.
Klara, färdiga och så ett pistolskott. 9,79 sekunder senare är allting över. Kanadensaren Ben Johnson har krossat, fullständigt massakrerat allt motstånd på 100 meter vid OS i Seoul 1988. Kan verkligen en människa springa så snabbt? Nej, inte då, inte utan dopning, några dagar senare hade mannen med världens då snabbaste ben avslöjats som varande en simpel fuskare.
Visst, dopning hade förekommit tidigare, inom det gamla östblocket under statlig kontroll, men med Ben Johnson fick dopningen ett ansikte. Sedan dess har det varit en kattens lek med dopningsråttan. Testmetoderna har utvecklats enormt sedan 1968 när de först egentliga dopningsproven började tas. Antidopningsbyrån Wada har knappat in på försprånget till fuskarna, men nya preparat som snabbare försvinner ur kroppen utvecklas hela tiden. Uppfinningsrikedomen är oändlig när pengarna är stora.
Nu senast släpade katten hem Tyson Gay, USA, Asafa Powell, Jamaica, och några till. Bara tre av världens åtta snabbaste män har inte testat positivt för dopning: Usain Bolt och Nesta Carter, Jamaica, samt Maurice Green, USA.
Vad det handlar om är citius, altius, fortius (= snabbare, högre, starkare). Ända sedan antiken har idrottsutövare försökt förbättra sin prestationsförmåga genom att använda preparat som tillskrivits olika prestationshöjande egenskaper. Men med de senaste årens alla dopningsskandaler är smärtgränsen på mycket god väg att nås.
Symptomatiskt för idrottare som åker dit är att det alltid är någon annans fel. Väldigt få, om ens någon, vill erkänna att de med flit tagit några förbjudna preparat. Och det är intressant, för vad de indirekt säger (om de inte blåljuger) är att dopningen är organiserad uppifrån, att de som idrottare bara är brickor i ett betydligt större spel.
Frågan vad som kan göras för att stoppa den pågående dopningskarusellen och för att idrott på toppnivå ska kunna behålla sin trovärdighet.
Avstängningar: Dags för specialförbunden att agera, dagens straffskala är inte nog tuff för att skrämma. Livstids avstängning första gången han eller hon åker dit. Det är upp till dig som idrottare att bevisa din oskuld för att få avstängningen hävd. Pengar: Idrott på elitnivå är big business. De idrottare som testar positivt för dopning ska kunna krävas på en del av redan utbetalade start- och prispengar. Det måste vara kännbart att dopa sig, och åka dit för dopning, och det är alltid du som idrottare som har det yttersta ansvaret.
Om inte idrotten klarar av dopningsproblematiken är risken stor att det går snabbt utför. Som åskådare ska du inte behöva ställa dig frågan: killen som sprang så snabbt, är han dopad eller inte.