”Tensta behöver inte DO” skriver tidningen Arbetets politiska redaktör Martin Klepke. ”De enda jobb som kommer att skapas genom flytten är en del lunchjobb” slår han fast och har naturligtvis rätt. För gemene man i Tensta eller Rinkeby kommer det inte spela någon roll att några byråkrater strosar runt i området. Men jag vill vända på det hela: DO behöver Tensta.
Ett argument för myndighetsflyttar är att de kan leda till en positiv effekt på ekonomin, vilket Riksrevisionen påpekade efter flytten av Konsumentverket till Karlstad och Folkhälsoinstitutet till Östersund för några år sedan.
Diskrimineringsombudsmannen är en liten myndighet med 100 anställda, en flytt från de moderna lokalerna i centrala Stockholm tar med tunnelbanan 18 (Rinkeby) eller högst 20 (Tensta) minuter. Räkna därför inte med stordåd för den lokala ekonomin eller för integrationen.
Däremot vore närvaron i en mångkulturell förort nyttig för DO. Myndighetsanställda kommer därmed närmre människorna som deras arbete berör, fjärran teoretiska mallar. Det mentala avståndet till Tensta är så mycket längre än några tunnelbanestationer. Personalen kommer att få höra berättelser de inte hört förut. Få se så många nya detaljer och fall av diskriminering.
Hur hantera att någon med utländsk bakgrund diskriminerar någon annan med utländsk bakgrund? Finns det någon diskriminering bakom att kvinnor saknas på caféet i förortscentrumet? Hur göra när en kvinna, man eller homosexuell känner sig diskriminerad av exempelvis en religiös person?
Det var inte många år sedan, 2008 närmare bestämt, som Brottsförebyggande rådet slog fast att det kan finnas fall av hatbrott där en person från en minoritetsgrupp ger sig på en person från en annan minoritetsgrupp. En självklarhet, kan tyckas.
Även om det finns övergripande strukturer – människor med utländsk bakgrund drabbas mer av diskriminering, än vad infödda svenskar gör – kan rasism och diskriminering gå kors och tvärs. Själva diskrimineringen måste få stå i fokus, oavsett vem som är förövare. Här har DO en del att lära.
Integrationsministerns kritiker har rätt i att en DO-flytt inte löser omfattande samhällsfrågor. De flesta förortsbor berörs inte det minsta.Vad man dock inte ska underskatta är betydelsen av att myndighetsanställda kommer ”ut i verkligheten”. Det gör mycket för en person att dagligen vistas på en plats, att andas in luften, att dela torg, vägar och möten.
En flytt kan bli det bästa som hänt DO.