Digitalt luftslott skapar inte jämlikhet

Ledare. Mål utan rimliga medel att förverkliga dem är meningslösa. Bredbandsmålet bör revideras om det inte finns politisk ork att skjuta till de enorma medel som krävs för att nå digital jämlikhet till 2025. Medborgare har större respekt för ärlighet än för digitala luftslott.

Stor datahantering kräver stabilt och jämlikt bredband.

Stor datahantering kräver stabilt och jämlikt bredband.

Foto: Susanne Lindholm/TT

Politik2020-02-14 07:00
Detta är en ledare. Norran är partipolitiskt obunden med beteckningen frisinnad.
undefined
Stor datahantering kräver stabilt och jämlikt bredband.

Så som i livet, så ock med bredbandsutbyggnaden.

Norrans granskning av den ojämlika bredbandsutbyggnaden påminner om liknande geografiska skillnader när det kommer till exempelvis sjukvård och utbildning.

Olika regioner har olika förutsättningar och resurser. Därmed blir det också digital soppatorsk på många håll gällande målet om ett helt uppkopplat Sverige till 2025.

Delmålet om att 95 procent av alla hushåll ska ha tillgång till bredband med 100Mbt/s till 2020 kommer inte att nås. Dessutom har kostnadsbilden spruckit rejält. Post- och telestyrelsen beräknar att det saknas 17 miljarder kronor för att nå bredbandsmålet till 2025. Regeringen har avsatt 650 miljoner kronor under tre år – motsvarande tre procent.

I Västerbotten ligger uppkopplingen dock bra till tack vare framsynthet med ett tidigt vägval bort från koppartrådsnätet till förmån för den tidigare ADSL-standarden.

Med siffror från Post- och telestyrelsen, som gör gällande att 81 procent av hushållen och företagen har fastighetsanslutits till fibernätet, samt att nästan 90 procent har tillgång till bredband om 100Mbit/s, är det lätt att vara modern glesbygdsromantiker.

Så är det inte i övriga glesbygdsområden, däribland Norrland. Samtidigt, bör det erkännas, är det fortfarande stor skillnad i digital tillgänglighet mellan stad och by – även i Västerbotten.

Digitaliseringen kräver ordentliga motorvägar för den informationshantering som kommer med ökad digital tillgänglighet. Att företag tvekar att rulla ut infrastrukturen som krävs till glesbygd är föga överraskande – inga företag kan göra investeringar som inte lönar sig.

Kritiken mot avstannade satsningar ekar ihåligt. Självklart är det en fråga om statligt och politiskt engagemang som brister.

Nyligen debatterades IT-frågor i riksdagen. Samstämmighet kunde noteras gällande vikten av jämlikhet i tillgången till täckning. Ytterst är det en demokratifråga.

Kristdemokraternas Magnus Jacobsson talade om digital segregering, inte bara mellan stad och land, utan också mellan de ekonomiska och kunskapsmässiga förutsättningarna för både näringsliv och enskilda personer. Det är ett viktigt perspektiv.

Allt behöver dock inte handla om pengar. Det går att, så att säga, ”hacka” förbättringar också.

Moderaternas Anders Hansson menade att ett sätt att underlätta bredbandsutbyggnaden är genom regelförenklingar och enklare tillståndsprocesser. Även avsteg från lokaliseringsprincipen krävs – det vill säga att kommuners stadsnät är begränsade till den egna kommunen och att effektiva lösningar med grannkommuner därmed hindras.

Mål utan rimliga medel att förverkliga dem är meningslösa. Bredbandsmålet bör revideras om det inte finns politisk ork att skjuta till de enorma medel som krävs för att nå digital jämlikhet till 2025. Medborgare har större respekt för ärlighet än för digitala luftslott.

Csaba Bene Perlenberg