För inte så länge sedan hängde Centerpartiet på gärdsgården. Det var ett parti som anklagades för att ha svikit sina gamla väljare, gräsrötterna, landsbygdens folk, utan att hitta några nya ”i höjd med Stureplan”.
Lägg därtill en uppslitande idéprogramstrid med en hel del kontroversiella förslag. Så här sa till exempel partiledaren Annie Lööf till Expressen(1/2 2013) på frågan om debatten skadat partiet: ”Kortsiktigt har den alldeles uppenbarligen gjort det om man tittar på opinionssiffror. Men långsiktigt är jag övertygad om att det här är precis vad som behövs. Vi behöver en diskussion, öppet, om Centerpartiets grundläggande värderingar och vilka utmaningar vi ser framåt.”
Det skulle visa sig att hon visste precis vad hon talade om. Den opinionsmässiga uppgången startade förra sommaren och i dag är Centerpartiet ett parti som hittat rätt, som vet sin plats i svensk politik, eller hur man nu ska uttrycka det. Lägg därtill att Annie Lööf numera är den partiledare som väljarna har störst förtroende för. Det är inte längre självklart att intervjumikrofonerna riktas mot M-ledaren Anna Kinberg Batra.
Det är med andra ord ett parti självförtroende som samlas till stämma i Falun i slutet av veckan. Med så stort självförtroende att man på allvar vågar utmana gamla, tidigare oemotsägliga sanningar, som den svenska alliansfriheten.
Ett svenskt Nato-medlemskap är en av de viktigaste frågorna som stämman har att ta ställning till. Snart är det bara hårdnackade socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister som inte inser det som alla som gjort värnplikten fick lära sig – att fienden alltid kommer från öster. Det försämrade säkerhetspolitiska läget i Östersjön med ett allt aggressivare och allt mer oberäkneligt Ryssland gör en politisk omprövning nödvändig.
Men stämman ska också diskutera ett nytt integrationspolitiskt program. I motsats till många andra partier, som i takt med framgångarna för Sverigedemokraterna presenterat förslag som på olika sätt, mer eller mindre uttalat, syftar till att begränsa invandringen, väljer C i stället att fokusera på sådant som främst handlar om sänkta trösklar in på arbetsmarknaden och kommunernas mottagande. Centerpartiets röst har blivit allt viktigare i den politiska striden om den liberala flyktingpolitikens vara eller inte vara.
Och även om C delvis sökt sig nya politiska vägar har man inte glömt rötterna, de frågor som är viktiga för landsbygden och dess företagare.
Sköter partiet sina kort rätt kan man vara på väg mot en ny storhetstid à la Thorbjörn Fälldin. Det var det inte många som trodde när Maud Olofsson klev av.