FOTO: YVONNE ÅSELL/SVD/SCANPIX
Sverige har en lång tradition av att ställa upp och hjälpa människor i nöd. Vi minns med stolthet den svenska greven Folke Bernadottes Vita bussar som under slutet av Andra världskriget räddade tusentals människor från tyska koncentrationsläger. Vi minns också den svenske diplomaten Raoul Wallenberg som ledde en framgångsrik räddningsaktion av judar i Ungern. När Balkan brann öppnade Sverige sina gränser.
Men solidariteten har ett pris. Ett pris som alla kommuner inte vill eller är beredda att betala. Ett pris som säkerligen i många fall helt enkelt handlar om realpolitiska ställningstaganden som ibland gränsar till ren och skär populism. Det är lätt för vilken politisk majoritet som helst att börja fundera på nästa val när en grupp högljudda människor, som tycker genuint illa om utlänningar av alla de slag, börjar höja sin stämma. Då riskerar moraliska och ideologiska principer att väga lätt.
Krigen i Syrien och Afghanistan och oroligheterna i Somalia och Eritrea har satt den svenska asylmottagningen på hårda prov. Det är människor som flyr sitt hemland eftersom de i realiteten inte har något val, att stanna är förenat med livsfara. Det är människor som behöver tak över huvudet, mat för dagen och en rättvis asylutredning. Det är i det här sammanhanget som svenska kommuner kan visa solidaritet – eller låta bli.
Skellefteå är en av de kommuner som tar sitt ansvar – och mer därtill. För en månad sedan bodde 1 233 asylsökande i kommunen. Det kan jämföras med Stockholms 3 189, Göteborgs 1 802 och Malmös 1 454. Åtta av tio asylsökande som bor i Västerbotten bor i Skellefteå. Ett faktum Skelleftebor borde känna stolthet över och som de styrande Socialdemokraterna ska rosas för. Men om nu Skellefteå tar sitt ansvar, varför gör inte andra kommuner det? I många fall handlar det nog om rädslan att förlora politisk makt nu när vi-mot-dem-argumentationen ekar allt högre.
Detta problem, att alla kommuner inte vill vara med och dela på ansvaret, kan angripas på två sätt. Antingen som migrationsminister Tobias Billström (M): genom att minska ”volymen” på asyl- och anhöriginvandringen till Sverige. Det som Billström kallar ”volym” är människor som söker skydd i vårt land. Eller som S-ledaren Stefan Löfven: se till att kommuner som inte tar emot flyktingar ska kompensera kommuner som gör det.
Om Sverige även i fortsättningen ska vara ett generöst och välkomnande land borde ingen tillåtas svika det gemensamma ansvaret eller ges möjligheten att ”köpa sig fri”. Bästa hade naturligtvis varit om alla solidariskt kunde dela på bördan. I det fallet finns det många kommuner som har en hel del att lära sig av solidariska Skellefteå.
