FOTO: JONAS EKSTRÖMER/TT
Strax efter nyår 1637 fick ett antal holländska köpmän sömnsvårigheter. Tulpanlöken som tidigare kostat mer än tolv får, åtta grisar och fyra oxar blev omöjlig att sälja. Världens första spekulationsbubbla hade brustit.
Om bostadsmarknaden i Sverige står inför fallande priser är svårt att säga. Dels skiljer sig fastighetspriserna mellan olika delar av landet, dels råder bostadsbrist i många städer. Däremot finns många likheter mellan 1600-talets holländska tulpanhandel och 2000-talets boendeideal.
Förlorad exklusivitet: Att äga fastigheter var långt in på 1900-talet reserverat för borgerskapet. Framtill 1930-talet handlade kommunernas inblandning i bostadspolitiken främst om akuta lösningar på hyrestvister.
Folkhemmet var en konservativ idé med ett socialistiskt utförande. Mellan 1977 och 1994 betalade staten ut subventioner för nästan 300 miljarder kronor, med syfte att utveckla hyresgästernas boendemiljö. När 90-talskrisen förändrade politikens förutsättningar, valde många fastighetsbolag att sälja. Fler bostäder frigjordes. I dag äger 70 procent av svenskarna sin bostad.
Faktisk välståndsökning: Sedan 1995 har de reala lönerna ökat med 2,3 procent per år. Den ekonomiska utvecklingen har möjliggjort för breda löntagargrupper att bli fastighetsspekulanter. Därtill har alliansregeringen konsekvent valt att stärka medelklassens levnadsstandard genom att prioritera jobbskatte-, ränte- och rot-avdrag.
Förmånliga lånevillkor: Bankerna är inga oberoende institutioner, utan vinstdrivande bolag som konkurrerar om kundernas gunst. Bolåneverksamheten bygger på att olika banker bjuder mot varandra. Skuldkrisens mest motsägelsefulla orättvisa är att den sociala kollaps, som följer i den sydeuropeiska lågkonjunkturens spår, gynnat svenska bolånekunder i form av låga räntor.
Fortsatt statusjakt: För hushållen som har sett den första kontantinsatsen mer än fördubblas har bolånetaket ingen avskräckande effekt. Valet av boende är en statusmarkör. Boendeform och bostadsområde talar om vem du vill vara, vilket i sin tur påverkar bolånekundernas riskbeteende. Plötsligt har villan utrustats med pool i stället för med en smartare amorteringsplan.
Att de fyra storbankerna har lånat ut drygt 1 800 miljarder kronor till svenska bolånekunder är en summa förenad med stora risker. Förlorad exklusivitet, faktisk välståndsökning, förmånliga lånevillkor och fortsatt statusjakt är spekulationsbubblans röda tråd. De svenska hushållen har mer gemensamt med 1600-talets holländska tulpanhandlare än vad bankerna berättar.
Lars Kriss
