När regimkritikern Jamal Khashoggi mördades på det saudiska konsulatet i Turkiet i oktober reagerade en hel värld.
Ännu ett dystert år för världens journalister läggs till handlingarna.
Fler journalister dödas, fler journalister fängslas, fler journalister kidnappas och fler journalister försvinner ut i tomma intet. Reportrar utan gränsers generalsekreterare Christophe Deloire varnar för att skrupelfria politiker, religiösa ledare och affärsmän piskar upp ett hat mot medierna som fått tragiska konsekvenser.
Först lite siffror: Minst 80 journalister och medieanställda dödades under 2018. Det är en ökning med åtta procent jämfört med föregående år. 49 av dem mördades medan resten, 31 journalister och medieanställda, fallit offer för annan typ av våld i samband med sin yrkesutövning. Afghanistan är det land där flest journalister dödades under förra året (15), följt av Syrien (11), Mexiko (9), Jemen (8), Indien (6) och USA (6). De flesta dödade är lokala manliga journalister.
Det sägs att det var den brittiske författaren och politikern Edward Bulwer-Lytton (1803–1873) som myntade att ”pennan är mäktigare än svärdet”. Det gör många journalister till maktens fiende. Vilket i sin tur innebär att det sällan görs ordentliga utredningar, vilket leder till få fällande domar, vilket leder till att våldet mot journalister fortsätter.
Att granska makten är i många länder en dödlig sysselsättning. Modiga journalister mördas, andra drivs i landsflykt eller fängslas. Hatet ökar. Politiker och allsköns debattörer försöker skrämma enskilda journalister till tystnad. Eller tystar dem. Inte bara i diktaturer, utan även i demokratier och faktiskt mitt i EU.
När regimkritikern Jamal Khashoggi mördades på det saudiska konsulatet i Turkiet i oktober reagerade en hel värld. Tyvärr är det alltför sällan som världen gör det. Vem kommer till exempel ihåg mordet på den slovakiske journalisten Jan Kuciak. Han som granskade ett antal italienska affärsmän med kopplingar till både den italienska maffian och den slovakiska regeringen.
Känner du igen namnen Kyaw Soe Oo och Wa Lone? De båda Reuters-journalisterna fängslades i Myanmar (tidigare Burma) anklagade för att ha brutit mot lagen när det gäller hantering av hemligstämplade dokument. De båda journalisterna greps i december 2017 när de undersökte ett massmord på män och pojkar från den muslimska folkgruppen rohingya i Rakhineprovinsen.
Enligt Reportrar utan gränser är det bara några av alla de fall som visar ”hur långt vissa är villiga att gå för att tysta problematiska journalister.”
I Annapolis, Maryland, USA finns en liten lokaltidning, ”Capital Gazette”. Efter att under flera år ha trakasserat lokaltidningens journalister på Twitter stormade en man in på tidningens redaktion i somras. Fyra journalister dödades. I Mexiko är det den organiserade brottsligheten som dödar. Där gör all korruption det lättare för förövarna att ta lagen i egna händer.
Courtney Radsch är chef för den New York-baserade pressfrihetsorganisationen CPJ:s (Committee to protect jouanalists) påverkansarbete. Hon pekar på behovet av att rättvisa skipas: ”I nio av tio fall går mördaren fri och det sänder ut en signal om att det är okej.”
I Sverige har hoten mot redaktioner och enskilda journalister lett till otrygghet och risk för självcensur. Hatet sker inte av en slump. Det handlar om att försöka kontrollera det fria ordet som blir alltmer ofritt. Det är en utveckling som måste stoppas.