Under Nicolas Sarkozys tid som Frankrikes president fördes en hårdför politik gentemot landets romska minoritet. Under sommaren och hösten 2010 revs hundratals tältläger. Och i vad som kallades för ”kriget mot brottsligheten” skulle utrikes födda romer som ansågs störa den allmänna ordningen utvisas från landet. Filosofin var lika brutal som ohöljt antiziganistisk; ut med packet så skulle problemet vara löst.
Sedan Sarkozy förlorade makten i valet 2012 har situationen för de romer som finns i Frankrike sakta börjat förbättras. Men som Ekot kunde rapportera i måndags råder alltjämt en svår situation för de tiotusentals rumänska och bulgariska romer som bor i tillfälliga tältläger runt om i Frankrike. Och alltjämt ägnas mer energi åt att riva romska läger än att finna vägar för att öppna upp den franska bostadsmarknaden för romer. Den repression som under Sarkozys tid bedrevs öppet har mildrats, inte upphört.
I stället har Frankrike lierat sig med Tyskland, Storbritannien och Österrike i en kampanj för att förlänga de övergångsregler som infördes i dessa länder i samband med Rumäniens och Bulgariens EU-inträde 2007. Syftet med dessa regler – som infördes med EU:s goda minne – var att förhindra medborgare från Rumänien och Bulgarien att söka jobb i dessa fyra stater. Därmed skulle den egna arbetsmarknaden skyddas och social problematik undvikas. I Sverige, där Göran Persson bara något år tidigare hade efterlyst övergångsregler och varnat för ”social turism”, kändes tongångarna igen.
De franska myndigheterna kan förhindra rumänska och bulgariska romer att söka arbete i Frankrike, men då bör de heller inte förvåna sig över att de tvingas arbeta svart, tigga och leva under ovärdiga förhållanden. Att stanna kvar i Ungern och Rumänien, där förtrycket mot romer har tagit sig sällsynt brutala former under senare år, är för många nämligen inget alternativ. Om valet står mellan att fördrivas från sina hem genom förmaningar från polis, eller av rasistiska lynchmobbar med mord i blick, så är det naturligt att välja det minst inhumana alternativet.
Enligt de kartläggningar som EU:s myndighet för mänskliga rättigheter har gjort är diskrimineringen av romer utbredd i hela Europa. Romerna är betydligt fattigare, bor sämre och har fler hälsoproblem än den genomsnittlige EU-medborgaren. Likväl diskuteras situationen för Europas romer fortfarande i termer av stängda gränser och negativ särbehandling. Men exkludering kan aldrig tjäna som alternativ till en human social- och migrationspolitik. Endast genom att tillåta fri rörlighet, och jobba långsiktigt tillsammans med de romska minoriteternas organisationer, kan antiziganismen bekämpas och romernas situation förbättras.
Petter Bergner
ledarskribent
