FOTO: BERTIL ERICSON/SCANPIX
Aldrig tidigare har det i Sverige hållits en folkomröstning på landstings- eller regionnivå. Men om lite mer än två veckor – söndagen den 8 september närmare bestämt – är det dags. Då ska västerbottningarna i en rådgivande folkomröstning ta ställning till vården i länet i allmänhet och densamma i inlandet i synnerhet.
Eller som omröstningsfrågan är formulerad: ”Som en del i att nå balans i ekonomin beslutade landstinget 2011 att minska antalet vårdplatser i Dorotea och ersätta den stationerade ambulansen i Åsele med en akutbil. Vill du ge Västerbottens läns landsting i uppdrag att utforma ett åtgärdspaket för hela länet som innebär att Dorotea får vårdplatser med läkarjourkedja som 2011 och att Åsele får en stationerad ambulans?”
Och genast exemplifieras några av de argument som motståndare till folkomröstningar brukar föra fram. För det första har folkomröstningar en tendens att förenkla komplicerade problem och reducera dem till frågor med ett ja- och nej-svar. För vad händer om västerbottningarna ger den sittande landstingsmajoriteten – Socialdemokraterna och Miljöpartiet – i uppdrag att riva upp redan gjorda besparingar? Vad händer med sjukvården i länet och var händer det som händer, omfördelas vårdresurserna måste det sparas någon annanstans och om det inte ska sparas måste förmodligen landstingsskatten höjas.
För det andra handlar det om svårigheten att formulera omröstningsfrågan och för det tredje finns risken att valdeltagandet blir lågt – det här är en fråga som främst rör inlandet – vilket i sin tur leder till ett legitimitetsproblem. Landstingsrådet Peter Olofsson (S) gör därför helt rätt när han konstaterar att ”om vi ska ompröva ett beslut som redan har antagits i demokratisk ordning av fullmäktige, vill vi att signalen ska vara tydlig från medborgarna. /…/ Därför har vi sagt att röstdeltagandet ska vara åtminstone 50 procent”. Naturligtvis är den borgerliga oppositionen av en helt annan uppfattning, men det ingår ju som en del i det politiska spelet om sjukvården i länet.
När plus och minus sammanställts och analyserats är nackdelarna fler än fördelarna. Att folkomrösta om en så komplicerad fråga som vårdstrukturen är svårt, hela vägen från förenklingen av en komplicerad fråga via hur den formuleras och legitimiteten till hur resultatet ska tolkas.
Det går en klar skiljelinje mellan majoritet och opposition kring hur vården i länet ska organiseras. Men är man missnöjd med majoritetens beslut, vill man ha förändring, är det betydligt effektivare att rösta bort dem vid nästa val än att ha en rådgivande folkomröstning, som när allt summerats riskerar att bli ett prov utan värde.