I Malmö har Israel-Palestina-konflikten en tendens att dra till sig strålkastarljuset när idrottstävlingar, eller som nu Eurovision Song Contest, arrangeras i staden. Israel ska inte få delta, lyder det återkommande kravet när landet är med och tävlar.
Kulturnämndens ordförande i Malmö, vänsterpartisten Daniel Sestrajcic, har i dagarna protesterat mot att Israel, representerat av 21-åriga sångerskan Moran Mazor, över huvud taget ska få delta i Eurovision Song Contest. Protester mot Israels behandling av palestinier är helt i sin ordning, men det finns en ensidig fixering vid Israel som stat.
Hur kommer det sig annars att Malmöpolitiker inte även protesterar mot att länder som Vitryssland och Azerbajdzjan deltar? Eller Ukraina för den delen, som har fängslat den tidigare premiärministern Julia Tymosjenko och som fått kritik av Amnesty för förekomsten av polisvåld och tortyr. För att inte tala om Turkiet där journalister sätts i fängslade, och minoriteter förföljs. Varför inte protestera mot de Eurovisiondeltagande europeiska länder som nonchalerar hatet mot romerna, i värsta fall underblåser detsamma?
Att det ställs politiska krav, högre sådana på Israel än på valfri diktatur, är inga konstigheter. Förväntningarna på en demokrati ska helt enkelt vara högre än på en diktatur. En del Israelvänner, som ifrågasätter kritik på grund av att Israel är en demokrati, borde i stället fråga sig om det inte är just därför kritiken ska vina extra hårt. Alltså: skarp kritik är bra, onyanserad och ensidig kritik är det inte.
Daniel Sestrajcic (V) har rätt i att man måste få protestera mot Israel, utan att för den sakens skull anklagas för att blunda för eller spä på judehatet i Malmö. Bekymret är snarare att Malmös snart avgående socialdemokratiska kommunalråd Ilmar Reepalu har slirat när han kopplat samman judar i Malmö med staten Israel, i lägen när han entydligt borde ha markerat mot antisemitismen.
En gång må vara hänt, men återkommande uttalanden har med rätta lett till kritik. I ett sammanhang när stadens judar vittnar om hot och trakasserier – för att de råkar vara just judar – ger Reepalus hantering en bitter eftersmak.
Sett i det ljuset vore det på sin plats om Malmös politiker tydligare markerade mot dem som använder konflikten för att ge sig på oskyldiga invånare. Och om de hade för vana att konsekvent markera mot länder som trampar på de mänskliga rättigheterna. Israeliska sångerskan Moran Mazor som uppträder i dagens semifinal är trots allt inte den enda på scen vars land bedriver en tvivelaktig politik.