Hur ska det gå för Skellefteå lasarett, har det någon framtid?
Det är åtskilliga Skelleftebor som ställer sig den frågan.
De bokstavliga barrikaderna har ännu inte äntrats, men väl de bildliga. Denna tidnings insändarsida har publicerat ett antal inlägg, kritiska till nedläggningen av öron-näsa-halsmottagningen, undrande om detta är början till slutet för lasarettet. Landstingspolitikern Carin Hasslow (L) från Skellefteå har lyft frågan både i landstingsfullmäktige och på debattplats.
S-märkta landstingspolitiker från den norra länsdelen säger inte mycket. Det gör för övrigt inte miljö- och vänsterpartisterna heller, Socialdemokraternas politiska samarbetspartners.
Landstingsrådet Peter Olofsson (S) och Karin Lundström (S), ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden, har försäkrat att Västerbotten även i fortsättningen ska ha tre sjukhus, Umeå, Skellefteå och Lycksele. Det finns många tvivlare.
Kanske är det dags att börja titta på om det finns några alternativ för lasarettet.
Ett sådant kan vara att driva sjukhuset som intraprenad. Ett krav som Alliansen drev en variant av inför valet 2006, utan att få gehör från väljarna. De ville göra Skellefteå lasarettet till ett landstingsdrivet bolag med utökat självbestämmande.
En intraprenad innebär att landstinget fortfarande äger och driver lasarettet, men att personalen får större befogenheter att styra över, och ta ansvar för, den egna verksamheten. Det ekonomiska och personella ansvaret skjuts neråt i en tungrodd offentlig organisation.
I Enköping lämnade sjukhuset landstinget och gick in i en intraprenad. Det finns undersökningar som pekar på att personalen är mer engagerad och känner större meningsfullhet i sitt arbete, att de upplever ” ett signifikant högre välbefinnande på arbetet” (Maud Ekström, psykologiska institutionen, Göteborgs universitet). Samtidigt behövs det ett massivt medarbetarengagemang, på riktigt, alla måste vara beredda att jobba hårt.
Vad det egentligen handlar om är att antingen är man med och försöker påverka sin egen framtid eller så låter man andra bestämma den.
Men för att lasarettet i Skellefteå ska vara intressant att driva som intraprenad, sett ur landstings perspektiv, måste man kunna erbjuda en vård som antingen är billigare eller bättre, allra helst både och, än den som ges i dag.
Här finns också möjlighet för Lorents Burman & Co att engagera sig i en fråga som många Skelleftebor tycker är oerhört viktig. Och även om Burman för ett tag sedan valde att gå ut i en debattartikel tillsammans med Peter Olofsson och Karin Lundström så finns det socialdemokrater som tycker att S i Skellefteå ska inta en betydligt tuffare attityd gentemot partikamraterna i landstingsledningen.
Själv såg jag i varje fall ett plakat som berörde lasarettet i första maj-tåget.
Vägen till att driva Skellefteå lasarett som intraprenad kommer inte att bli lätt. Det krävs hårt jobb från personalen och lokalt politiskt stöd. Sedan återstår den största frågan av dem alla: är Västerbottens läns landsting överhuvudtaget intresserat av att släppa ifrån sig lasarettet.