Att Mats Persson blir ekonomiskpolitisk talesperson för Liberalerna är en tydlig signal. Nyamko Sabuni vill att partiet tar en mer borgerlig riktning.
Slutet på sommaren börja skönjas.
Merparten av semesterfirarna är tillbaka på jobbet, skolstarten närmar sig med stormsteg.
Politiken brukar befinna sig i ett slags vakuum mellan Almedalsveckans slut och mitten/slutet av augusti. Då är det inte mycket som händer. Men så, i början av veckan. På riksplanet presenterade Liberalerna sin nya nygamla ekonomiska talesperson Mats Persson och på det lokala planet hade kommunstyrelsens arbetsutskott i Skellefteå höstens första sammanträde.
På riksplanet är det Liberalerna och dess nya partiledare Nyamko Sabuni som befinner sig i strålkastarljuset. Precis som när Annie Lööf blev partiledare för Centerpartiet handlar det för Sabuni om att behålla gamla och locka nya väljare till ett sargat parti. Hennes vägval och förmåga att samla partiet kring en politisk inriktning som attraherar väljarna blir helt avgörande.
Att Mats Persson blir ekonomiskpolitisk talesperson för Liberalerna, en position han lämnade när januariavtalet slöts, är en tydlig signal. Nyamko Sabuni, som alltid tillhört kravliberalerna, vill att partiet tar en mer borgerlig riktning.
På kort sikt (höstens budgetförhandlingar) är januariöverenskommelsen inte hotad. Den stora frågan är om den håller hela mandatperioden. Troligt är att Liberalerna, trots försäkringar om motsatsen, bara väntar på en chans att lämna överenskommelsen med hedern i behåll. Stefan Löfven och hans rödgröna regering gör klokt i att följa avtalet till punkt och pricka.
På det lokala planet, i Skellefteå, kan Socialdemokraterna inte längre styra och ställa som de vill. I samband med förra årets val tappade partiet den egna majoriteten. S gjorde upp med Vänsterpartiet. Vilket får den märkliga följden att trots att fler röstade borgerligt går politiken i Skellefteå åt vänster. Vänsterpartiets stöd till S lär nämligen inte komma gratis.
Vårens stora budgetpresentation ställdes in med bara några dagars varsel. Officiellt för att det ”finns en osäkerhet kring skatteprognoser och kommande statsbidrag”. Förmodligen är det bara en av många anledningar. En annan kan vara svårigheter att komma överens med Vänsterpartiet, ytterligare en att överflödets dagar är förbi, att svängrum behöver ersättas av svångrem.
I gårdagens Norran (13/8 2019) kunde man läsa om att byggstarten för det nya vård- och omsorgsboendet på Erikslid skjuts på framtiden. Det finns pengar för själva byggprojektet, däremot ryms inte driften inom socialnämndens budget. Och några ekonomiska tillskott lär det inte bli.
Att pensionärsföreningarna rasar är förståeligt. Socialnämndens ordförande Iosif Karambotis (S) försöker lugna de upprörda pensionärsföreningarna med att det för tillfället ”inte finns något akut behov”. En förklaring och klen tröst som varken SPF eller PRO köper.
Planen är att nästa års budget ska presenteras någon gång i september. Det ska bli intressant att se vad Socialdemokraterna fått ”betala” för stödet från Vänsterpartiet. Det ska också bli intressant att se hur Skellefteå kommun hanterar den långa raden av åtaganden som följer med batterifabriken Northvolt. Det handlar inte bara om lägenheter utan även bland annat om skolor, förskolor, infrastruktur och välfärd. För att lyckas med sina åtaganden är ökade skatteintäkter oerhört viktiga för kommunen.
Slutligen några ord om Region Västerbotten. Med en ekonomi i mer eller mindre fritt fall, och ständiga krav på mer, snabbare och bättre vård och omsorg, är goda råd dyra. Det som hittills gjorts av den S-ledda majoriteten för att få ekonomin i balans har varit långtifrån tillräckligt.
Sverige går mot en intressant politisk höst.