FOTO: TOBIAS RÖSTLUND/PRESSENS BILD/TT
Det måste ha kommit som något av en chock för ett parti som har för vana att alltid få som det vill.
För helt plötsligt var det fler i kommunen som röstade mot partiet än vad det var som röstade med. Den rådgivande folkomröstningen om en ny centralt belägen bro över Skellefteälven slutade med – att det ingen bro blir. Kommunalrådet Lorents Burman (S) tog beskedet som en man, det är det tyvärr andra män (och kvinnor) som inte gjort.
Samtidigt gick Socialdemokraterna framåt i valet till Europaparlamentet, förvisso stannade uppgången vid blygsamma 1,6 procentenheter, men en uppgång är en uppgång. Två val i samma kommun, på samma dag, men med helt olika resultat, hur det nu kan komma sig?
Först och främst måste man komma ihåg att Centrumbron varken är en ideologisk eller en partipolitisk fråga, det är i stället en fråga där de flesta röstat efter att ha rannsakat samvetet med en kombination av hjärna och hjärta. I byarna kring centralorten kan man dessutom misstänka både en och annan missnöjesröst.
Socialdemokraterna behåller alltså sitt grepp om Skellefteborna och Skellefteborna sitt om Socialdemokraterna. Det har man gjort i över 70 år vid det här laget, på gott och på ont.
Det goda är att ett så långt maktinnehav skapar en politisk stabilitet. Det negativa är att makten alltid korrumperar, ju längre maktinnehav, desto större risk för korruption. Men här i Skellefteå handlar det inte i första hand om korruption i form av varor, tjänster och gentjänster utan snarare om förmynderi och makfullkomlighet.
Att Socialdemokraterna föll så tungt i brofrågan blir förhoppningsvis en nyttig påminnelse för partiet om att den svenska demokratin har många ansikten, att det inte bara handlar om att lägga ”rätt” valsedel i valurnan vart fjärde år.
Socialdemokraterna har gjort mycket gott för Skellefteå, men också en hel del som varit mindre gott. Ett val är alltid folkets betyg på ett parti och dess politik, och med tanke på det drygt 70-åriga maktinnehavet så har S inte gjort bort sig alltför många gånger. Samtidigt är det viktigt att poängtera att den borgerliga alliansen inte rosat marknaden, de har haft svårt att föra ut sin politik och syftet med densamma till Skellefteborna.
S kan bättre, men framför allt borde den borgerliga alliansen kunna betydligt bättre. Nu försvinner hälften av dess gruppledare i samband med valet i september, dags för en nystart, för en bättre oppositionspolitik, men också för mer samarbete i de frågor där ett sådant är möjligt. Det handlar om Skellefteås framtid.