Nio procent av barnen i Skellefteå upp till 17 år bor i familjer som får försörjningsstöd (Norran, 2013-05-29). Att en familj får försörjningsstöd behöver inte innebära att barnen lider av svår fattigdom, men att det existerar barn som drabbas av familjens knappa resurser råder det ingen tvekan om. När jag växte upp med en ensamstående förälder och syskon var det inte tal om veckopengar eller nya kläder. Ofta saknades bröd i frysen att göra någon matsäck av, passande skridskor, hela stövlar eller julklappar fick förpassas till drömmarna.
Det har tvistats om hur många de fattiga barnen skulle vara, och om relativ fattigdom verkligen kan ses som ett bekymmer. Att klasskompisen har dyra märkeskläder och åker på familjesemestrar kan göra ont i ett barn vars föräldrar inte har råd, men det är något helt annat än att inte få äta sig mätt, eller inte kunna följa med på klassutflykter som kräver en liten peng.
Trots att frågan om barnfattigdom är för viktig för att användas som slagträ i den politiska debatten sker det ständigt. Uppdrag Granskning på SVT gjorde tidigare i år en viktig granskning av Rädda Barnens siffror och deras kampanj som visade sig överdriva barnfattigdomen. Större respekt för ämnet än så borde organisationer – och politiker som lutar sig mot deras påståenden – visa.
I Skellefteå har Britta Rådström (S) lämnat in ett förslag om en kommunal handlingsplan mot barnfattigdom. Det finns redan ett barn- och ungdomspolitiskt program som tar sig an frågan, något som Socialförvaltningen har påpekat.
Handlingsplaner i all ära, det är bra att frågan lyfts, men det viktigaste är en medvetenhet hos den skola och vuxenvärd som präglar barnens vardag. Det borde vara en självklarhet att skolor inte ordnar kostsamma klassresor, en självklarhet att lärare ser när ett barn ”glömmer” matsäck gång på gång. Eller ser barn som inte har tillräckligt varm vinterjacka och så vidare.
En grupp barn som brukar ringas in i fattigdomsdiskussionen är barnen med utländsk bakgrund. I Skellefteå lever så många som en tredjedel, 35,5 procent, av de barnen i familjer som tar emot försörjningsstöd. Bland dem som inte har bott i Sverige så länge kan det finnas föräldrar som helt enkelt inte känner till hur mycket som kostar, som svensk skola kräver.
Det finns även barn vars föräldrar är fast i någon form av missbruk, vilket gör att barnen av den anledningen lider av brist på pengar. Dessa barn behöver bli sedda och få stöd, en oseriös fattigdebatt med överdrifter behöver de däremot inte.