Foto: Erik Nylander/TT
Västernorrland har länskliniker.
Det vill den S-styrda landstingsmajoriteten i Västerbotten också ha.
Men sjukvården i Västernorrland har problem. Där är man sämst i Sverige på att uppfylla vårdgarantins intentioner och läkarna flyr fältet. Värst är det i Sollefteå. Där har 19 läkare sagt upp sig det senaste året. Men de lämnar också Örnsköldsvik.
Bo-Göran Widman, ordförande i Ångermanlands läkarförening, är säker på sin sak: Det är införandet av länskliniker och de långa avstånden till cheferna som ligger bakom läkarflykten. Vi varnade, men varken tjänstemän eller politiker ville lyssna (Örnsköldsviks Allehanda 7/7 2016).
Under rubriker som ”Skam den som ger sig” eller ”Vi ska nog klara av det” (med betoning på vi) vill den rödgröna landstingsmajoriteten i Västerbotten ändå införa länskliniker. Att de tagits bort i Uppsala, och är på väg bort från flera andra landsting, är inte ett argument som biter på landstingsledningen.
Västerbotten är näst sämst i Sverige på att uppfylla vårdgarantins intentioner. Så sent som vid tisdagens landstingsfullmäktige konstaterade landstingsrådet Peter Olofsson (S) i ett interpellationssvar att länsklinikerna kommer att bidra till kortare vårdköer i länet.
Det är någonting som återstår att bevisa.
Den borgerliga oppositionen rasar. Kristdemokraterna pratar om i det närmaste desperata åtgärder, Liberalerna om att länsklinikerna skapar djupa klyftor i vården, Centerpartiet om att ökad centralisering inte är något framgångsrecept och Moderaterna om att patientens behov inte sätts i centrum.
Varför landstingsledningen både blundar och slår dövörat till är inte gott att veta. Naturligtvis tror både de tjänstemän som arbetat fram förslaget och den rödgröna politiska ledningen på idén. Men om länsklinikerna inte fungerar ska politiskt ansvar utkrävas av väljarna i kommande val.
Det pågår en obehaglig och djupt olycklig politiskt och samhällelig utveckling i Sverige, inte minst här i norr. En norrländsk storregion, med en yta motsvarande halva Sverige, kommer tveklöst att öka avståndet mellan väljare och politiker, precis som införandet av länskliniker kommer att öka avståndet mellan anställda och chefer.
Därför är det bra att Liberalerna, både på länsnivå och här i Skellefteå kommun, säger nej till att bilda en storregion. Bakom det ställningstagandet ligger en önskan att värna demokratin genom närhet mellan väljare och beslutsfattare.
Det är ett resonemang som utan problem kan föras över på diskussionerna om länsklinikerna. Men här handlar det i stället om att värna möjligheten till personalinflytande med en närvarande och engagerad chef. Inte en som sitter i Umeå.
Frågan om att införa länskliniker ska diskuteras i hälso- och sjukvårdsnämnden i morgon, torsdag. Det finns två huvudalternativ: Antingen sväljer den styrande S-majoriteten tjänstemannaförslaget rakt av, vilket är det troligaste, eller så visar man stort politiskt mod och ledarskap genom att ”backa bandet” och tänka i andra banor, titta på vilka alternativ som finns.
Bo-Göran Widman, läkarbasen, är säker på sin sak: Länsklinikorganisationen fungerar inte.
Och han, om någon, borde ju veta.
