Gottlieb Daimler fick 1883 patent på sin bensinmotor.
Att behärska konsten att förflytta folk och föremål från punkt A till punkt B är en grundläggande förutsättning för all samhällsutveckling.
Denna konst kom att förändras i grunden när hjulet uppfanns. Om det sedan var i Mesopotamien, i norra Kaukasus eller i Centraleuropa tvistar de lärde om. I slutet av 1800-talet var det dags för nästa revolution inom konsten att förflytta sig och saker. Oberoende av varandra konstruerade de tyska ingenjörerna Carl Benz och Gottlieb Daimler varsin bensindriven bil.
Hur morgondagens transportsystem kommer att se ut, hur det kommer att vara uppbyggt, och vilka drivmedel som kommer att användas går det bara att spekulera i. Utvecklingen går i raketfart – minst. En sak är dock helt säker: Att behärska konsten att förflytta folk och föremål kommer även i framtiden att vara en grundläggande förutsättning för samhällsutvecklingen.
I måndags arrangerade Transportföretagen – bransch- och arbetsgivarorganisationen inom transportnäringen – en konferens i Luleå. På plats fanns bland annat politiker och bilförsäljare, representanter från privata åkerier och kommunala bussbolag, företrädare för arbetsgivarorganisationer och ledarskribenter.
Sammanfattningsvis kan sägas att det finns problem, stora problem inom transportnäringen. Vissa kan politiken lösa, om man vill lösa dem, andra blir det upp till branschen att ta tag i.
- Eftersatt vägunderhåll ökar risken för olyckor och sliter på fordonen.
- Tillgången på biodrivmedel varierar.
- Det saknas ett långsiktigt politiskt tänk kring skatter och avgifter.
- Långa handläggningstider hos myndigheter.
- Brist på kvalificerade chaufförer.
Inga nyheter direkt.
Hur ser då framtidens transporter och transportsystem ut? Frågan är intressant. Inte minst med tanke på behovet av att drastiskt minska utsläppen av växthusgaser och lämna fossilenergiåldern bakom oss. Det är svårt att se in i framtiden, svårt att förutse kommande tekniksprång. Den autonoma tekniken kommer att ge oss helt nya möjligheter, det vet vi, dock osäkert vilka.
I ett kortare tidsperspektiv handlar det om att acceptera att vi behöver en mix av olika transportslag. Flyget för korta restider, sjöfarten för stora mängder gods, tåget för gods- och persontransporter på sträckor med mycket trafik, lastbilen dit järnvägsspåren inte når, bussen för kollektivtrafik och bilen som gör det möjligt att leva i hela Sverige – dit kollektivtrafiken inte når.
Sverige behöver en mix av transporter, och en mix av drivmedel.
Johan Kollberg är student i teknisk fysik vid LTH, Lunds universitet. I sitt examensarbete har han ur ett livscykelperspektiv jämfört kostnader för elbilar och ett antal vanliga biodrivmedel, sedan skatter och subventioner skalats bort. Hans slutsats är att det finns ”flera fördelar med att tillämpa elektrisk drivlina i tätort, medan biodrivmedel lämpar sig bättre för tyngre fordon och långa körsträckor som kan kräva större räckviddskapacitet.”
Ingen enskild teknik lär alltså kunna lösa samtliga utmaningar.
Morgondagens transportsystem kommer inte att se ut som dagens. Det vet vi. Vad vi också vet är att begränsar man möjligheten för folk och föremål att ta sig från en punkt till en annan begränsar man också möjligheten till effektiviseringar. Svenskt industri är till exempel beroende av väl fungerande transportkedjor från både Asien och Amerika.
Med andra ord gäller det att bejaka transporterna, och att bejaka dagens och morgondagens alternativ till bensin, diesel och andra fossila drivmedel.
För det är inte transporterna som ska begränsas, det är utsläppen. Inte som i dag, när man försöker begränsa utsläppen genom att begränsa transporterna..